Jag hade tänkt ägna dagen åt att städa. Klev in i köket och började med att torka av köksbordet grundligt men kom av mig när jag, för miljonte gången, började störa mig på våra otroligt fula kökstapeter. De har suttit där sedan huset byggdes och vi har sagt i sex år nu att vi borde göra någonting åt dem men alltid bestämt oss för att ta tag i det vi redan har påbörjat först. Renoveringen hemma hos oss går nämligen väldigt sakta, det finns ju så mycket roligare att lägga sin lediga tid på. Så jag stod där och störde ihjäl mig på de där kökstapeterna som bara blev mer och mer vedervärdiga för varje sekund jag stirrade på dem. Jag ville inget hellre än att pilla upp en liten flik och riva ner dem. Frestelsen blev ju inte mindre av att jag vet att tapeten är spaltbar och hur enkel som helst att bara dra ner. Till slut fick jag tvinga mig själv att strunta i tapeten och ta disken istället. Jag har nämligen en ful ovana att börja renovera när jag egentligen bara ska städa och då slutar det alltid med att det ser ännu värre ut när jag är klar än när jag började.
Vår sjukt fula kökstapet.
Jag sköljde av alla tallrikar och tömde slasken men när jag skulle slänga skräpet i komposten kunde jag inte låta bli att lägga märke till hur grisigt sopskåpet såg ut så jag började riva ur allting för att börja städa det. På något vänster slutade det ändå med att jag satt och målade om det invändigt. Sen upptäckte jag att folien satt lite löst på ena luckan och kom att tänka på att de där luckorna är det Nicklas hatar mest i hela lägenheten och hur han har tjatat om att vi borde måla om dem, men som sagt så har vi ju kommit överens om att göra klart allt vi har påbörjat först. Jag kunde inte låta bli att pilla lite för att se om det skulle vara enkelt att dra av för i så fall skulle det ju inte vara några svårigheter att måla om dem. Det gick jättelätt.
Nicklas största nål i ögat här hemma.
Såklart kunde jag inte sluta när jag väl hade börjat och efter en stund kom Alex och ville hjälpa till. Folien var lite för vass för att jag skulle vilja låta honom göra det. Han blev besviken och bad jättefint, då kunde jag ju inte ignorera honom så jag sa att han kunde få börja riva ner kökstapeten om han ville. Och OM han ville! Med skräckblandad förtjusning satte han igång och drog ner all tapet han nådde i hela köket, när han inte nådde mer tog han en stol och fortsatte så långt han nådde från den. Jag hjälpte honom att skruva ner allt som satt i vägen och att dra ner det som satt uppe vid taket, annars fixade han hela köket själv. Det är min grabb det!
Så nu är de gräsliga tapeterna nedrivna, sopskåpet ommålat och skåpluckorna är på väg att skalas av. Vi som inte skulle göra köket fören hallen och vardagsrummet var klart. Och fören Alex har fått foder och lister på sitt rum...
Jag hann i alla fall diska innan Nicklas kom hem.
Idag passade jag och Texas på att dra en tur över Linjan medan Alex var på dagis. En lätt tur för att mjukstarta efter lördagens långtur, åtta km varav tre km drag. En lagom tur, Texas var lätt på tassen och susade fram utan ansträngning. Han verkar vara i bra form så i morgon kör vi en tur igen fast inte så långt då heller. Jag tänkte ta en tur på ca åtta km då med och dra mellan tre och fem km ungefär, exakt hur långt det blir beror på om vi får sällskap eller inte.
Nu lär jag väl fortsätta med köket så vi blir klara någon gång. Vi ska inte stor-renovera köken än, bara måla om lite så att vi slipper ifrån fultapeterna och Nicklas hatluckor. Vi tänker dock fixa till snickerierna ordentligt när vi ändå är igång, då är det bara att snygga till dem lite när det är dags att göra den riktiga makeovern - någon gång i framtiden ;)
Eftersom köksbordet är fullt med grejer så improviserar vi lite tills vi får lite mer ordning på köket. Alex tycker att det är spännande och han är sjukt nöjd över att få vara med och renovera på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar