Egentligen var orginalplanen att ta en lättare tur med Kicki igår eftersom vi skulle köra runt milen i lördags. Nu missbedömde jag ju "milen" ordentligt och även om Texas kändes pigg, fräsch och oöm igår morse så tog vi det säkra före det osäkra och hoppade över dragträningen helt.
Istället gjorde hela familjen en liten utflykt till Ludvika med Ida, Madde och Caro. Vi lekte i lekparken, beställde mat på McDonalds och tog med oss till en rastplats en bit bort efter vattnet och åt där sen åkte vi bort till Stollbergsgruvan för att kolla in den höstiga utsikten och kasta sten (såklart, Alex viktigaste ju!). Det var härligt att åka iväg en sväng för att bara umgås och göra lite vad vi kände för för tillfället.
Caro och Texas fick träffa varandra på nära håll för första gången också. Det gick precis lika bra som förväntat. De har ju umgåtts en del redan fast utan att få hälsa på varandra och det har gått hur bra som helst så jag var inte det minsta orolig. Madde däremot, som faktiskt är hundrädd egentligen, var lite nervös så Nicklas tog Caro så gick vi bort en liten bit och lät dem hälsa på varandra. Det var två artiga grabbar som hälsade lugn och fint på varandra - först, det dröjde inte många sekunder innan de var klara med hälsningsritualen (de känner ju trotts allt varandra sedan förut) och var redo för lek. Det fick vi lov att avstyra eftersom båda var kopplade fast det tyckte att det var rätt okej att byta ut buset mot lite grupptjål.
Vi vågade däremot inte packa ihop dem i bakluckan tillsammans än så Caro fick åka bak och Texas fick åka fram med mig. Jag har ett fäste till hans bilbälte som går att fästa i mitt bälte så det löste sig smidigt ändå. Texas placerade rumpan i mitt knä, ställde framtassatna på golvet och lutade hakan mot instrumentbrädan, där låg han bra med rumpmassage och förstklassig utsikt.
Alex, Caro och Madde i parken medan vi väntade på att Nicklas och Ida skulle komma med maten.
Mack-Nonals, det är grejer det! I alla fall om man frågar Junior.
Matstopp och Texas och Caros första riktiga möte.
Nicklas och Alex var modiga och klättrade hela vägen upp i utsiktstornet. Eller ja, Nicklas är ju alltid modig (eller bara korkad?) och Alex var modig ända tills han kom upp och såg hur högt det var.
Vi andra njöt av utsikten från marken. Den är inte helt dålig därifrån heller faktiskt.
Jag och Texas har börjat köra lite mer balansövningar för att få bättre koll på spirorna.
Naturligtvis passade vi på att använda stenarna vi hittade och naturligtvis var han duktigast i heela värden - mitt lilla hjärta :)
Madde och Caro tyckte också att utsikten var finast från marken.
Texas bekväma framsätesstil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar