Otippat men lyckat.

Vaknade vid sju i morse och upptäckte att vädret var helt fantastiskt, det praktiskt taget bad om att vi skulle utnyttja det till en ordentligt tur med drag och promenad.

Så vi startade med en lite mer ordentlig morgonpromenad för att se till att få ner en anständig frukost. Vi träffade på trevliga bekanta och pratade en liten stund. Texas fick passa på träna lite hundhyfs och skötte sig fint, jag uppdaterade telefonboken och vi får kanske med oss träningssällskap imorgon. Lyckad morgonpromenad med andra ord.

Kolla här då! FROST! Mycket frost, inte bara i en svacka eller två. Underbart!

När vi kom hem drog Texas i sig en ordentlig frukost och en bra skål med vatten (kryddad med avkoket från senaste godiskoket). En helt ok frukost att jobba lite på. Sen pulade vi lite hemma medan frukosten sjönk och Nicklas fixade till det sista på Kicki efter vurpan. Jag fick tillbaka henne i bättre skick än jag köpte henne i till och med (däcken var dock lite väl välpumpade så det blev en rätt stötig tur för min del) men Nicklas är fortfarande inte riktigt nöjd. I vinter ska han ta henne till garaget för en grundlig genomgång, då ska hon skruvas isär och till och med lackas om. Hon fick sig nämligen en del ordentliga skavanker i lacken och vi vill ju inte att hon ska rosta... Jag överväger chockrosa, limegrön eller brutalt skrikgul men vi får se hur modig jag är, grundtanken är att vi ska synas ordentligt och det skadar ju inte att vara snygg samtidigt ;) 

När klockan började närma sig avfärd var vädret helt underbart men det var på gränsen till för varmt. Men vår planerade rutt låg i skogen, mot Skinnsberg och där brukar det vara svalare än i stan så vi körde ändå.

Nicklas släppte av oss på vår avtagsväg utmed Köpingsvägen. Den första sträckan var en perfekt startsträcka för oss! En halvt igenvuxen skogsväg, beklädd med mossa, gräs och en hel del uppförsbackar. Det var betydligt mer tekniskt och tungjobbat än vad Texas är van vid.
Jag selade på och spände för på en gång men promenerade första biten. I början var han taggad till tusen som vanligt men när han upptäckte att vi skulle gå en bit först så passade han på att lukta runt lite och glömde snart bort att försöka rivstarta. Jag smög på mer tyngd lite i taget och övergången gick lugnt och smidigt. När han väl upptäckte att han faktiskt jobbade hade han redan gjort av med den värsta energin och galopperade på i behagligt tempo.
Sträckan vi körde bjöd på blandat underlag men mest mossa/gräs och jord/lera, en del mjuk grusväg med mycket blad och barr och endast några kortare sträckor med lite hårdare grusväg. Jag missbedömde dock längden på sträckan rejält, jag hade trott att den skulle bli ca en mil men det visade sig vara mer än dubbelt så långt... Som tur är så var underlagen väldigt skonsamt för ohärdade tassar så han verkar inte öm och är inte sliten alls.
Själva längden verkade inte heller vara något problem trotts att fysträningen har gått på halvfart den senaste månaden. Jag hade räknat med att promenera en rätt stor del av sträckan idag (den sträckan som jag trodde var runt en mil) men så blev det inte, han pinnade glatt på framför cykeln utan besvär hela vägen. När jag började tycka att det var längre än jag hade väntat mig underlättade jag för honom lite extra med att sparka ganska mycket och han höll en stadig traktortrav hela vägen. Det är första gången han inte kämpar stenhårt för att få gå på fullt ös från start till slut och jag upptäckte till min förtjusning att när han håller en sansad fart och jag inte behöver bromsa ner honom så är lite längre distanser än åtta kilometer inte omöjliga för oss. Kul att kunna variera mellan fart och distans!

Den här turen kan nog bli en klar favorit när vi vill köra lite längre. Underlaget var skonsamt, både för tassar och leder, terrängen var varierad och krävde lika mycket arbete av mig som av Texas. Jag var utan tvekan tröttare än honom när vi kom fram i alla fall, fast det beror nog mest på att han är i bättre form än mig. Folk tror att det bara är att stå på kickbiken bakom hunden och åka snålskjuts men så är verkligen inte fallet. Det kräver både fysisk aktivitet och uppmärksamhet av föraren, hela vägen från punkt A till punkt B.

När vi kom in bland gårdarna där mormor och morfar bor så passerade vi en fårhage. Jag stannade upp oss och passerade gående eftersom Texas brukar kunna tycka att lamm skulle sitta fint som mellanmål. Jag hade inte behövt oroa mig, han sket i fåren och ville bara få trava vidare.

Vi avslutade turen hos mormor och morfar. Nicklas och Alex kom förbi med fika och vi fick en trevlig pratstund och goa muffins innan vi packade in oss i bilen och åkte hemåt igen.

Så, kort sammanfattning:
Planerad tur på runt en mil, faktisk tur på strax över två mil på 2,5 timmar.
Mjukt och trevligt underlag större delen av vägen = fina och oömma tassar trotts planeringsmissen.
Startsträcka och startluring som passade oss perfekt inför längre distans (än vad vi är vana vid).
Fem små vätskepauser, fyra korta och en lite längre.
Överraskade av en rapphöna men inga älgar eller rovdjur.
Vi såg en bil, en promenerande tant och en moped - på två mil, galet men skönt. 
Trött och harmonisk hund men inte utslagen, slutkörd eller öm.
= Lyckat.