Dagens tur bjöd på en sträcka av totalt 12 km varav 8,5 km drag och resten delat ungefär lika mellan uppvärmning och nedvarvning. Trotts att Texas var så trött efter gårdagens tur och trynade så gott ända tills i morse så var han pigg och laddad för en ny tur idag. Fast det var ungefär vad jag hade räknat med, att just gårdagen tog så hårt på honom var nog för att det blev en del mentalt också.
Även idag delade vi motionsspåret med många andra så vi fick sakta ner och passera folk fint gående några gånger. Vi mötte dock bara en hund och det var när vi kommit ut på en lite bredare väg och det var nog tur det för den mötande hunden gick lös. När de fock syn på oss kallade de in hunden och ledde den förbi oss i halsbandet och den spände rätt ordentligt på sig. Texas spände sig också en del men han var tyst och höll sig bredvid mig utan att jag egentligen behövde hålla honom särskilt hårt.
Vid ett tillfälle blev han väldigt glad när vi passerade ett ungt par och fick plötsligt för sig att hälsa på tjejen. Jag höll honom i kort koppel så han lyckades inte men jag blev en aning överraskad. Att vi passerar folk i fotgående är mest för att ta hänsyn till att de kan vara hundrädda och då är det nog ordentligt obehagligt att bli omkörd av en hund på ett smalt motionsspår i skogen. Han brukar oftast inte bry sig om de vi passerar såvida de inte har en hund med sig men då är det ju hunden som får uppmärksamheten, inte människorna. Han brukar ha fullt fokus framåt och bara vänta på att få köra vidare. Det är dock tre tjejer som har fått den här glada reaktionen av honom sedan han flyttade hit. En ljushårig tjej som vi har mött på när hon springer på Linjan några gånger, när vi åkte på Hundstallets Öppet Hus visade det sig att den här tjejen var mycket lik en tjej som Texas har spenderat en hel del tid hos på jour. Det kan ju förklara saken? Den andra tjejen var väldigt glad, tittade på Texas och pratade glatt med oss, hon ville gärna hälsa, hon bjöd in honom och han blev skitglad helt enkelt. Tjejen vi mötte idag var kort och slank med ganska långt mörkbrunt hår, gick piggt och raskt och hejade glatt. Kanske blev han bara glad när hon pratade med oss eller så kanske hon påminde om någon han känner sedan tidigare? Vi kommer i alla fall att fortsätta passera folk i fotgående så att vi inte skrämmer någon om det skulle hända igen.
Nu när vi har börjat köra mer i skogen, på slingrigare stigar med gropar, rötter och stenar har min balans ökat avsevärt och jag kan numera ta kort när vi kör. Än så länge går det bara på släta raka partier och kvalliten är ju helt klart diskutabel men det tar sig och en vacker dag kanske jag kan bjuda er på en skarp bild. Eller till och med en liten filmsnutt!?
Vädret var som sagt fantastiskt idag och här får ni en liten del av min utsikt när den är som bäst. Solen i ansiktet, en guppande hundrumpa, en glatt svajande svanstipp och två öron som aldrig är riktigt överens.
När turen var slut och vi kom ut på asfalt igen var Texas fortfarande fräsch och såg ut att vilja fortsätta. Det fick han inte för i morgon väntar en tyngre tur när Junior ska med så jag vill inte köra honom allt för hårt idag, han behöver mer muskler på de små kycklinglåren först (och på en hel del andra ställen med).
Mitt fina Hjärta efter 8,5 km drag. Pigg och sugen på mer, det hade jag aldrig trott för ett halvår sedan.
På vägen hem gick vi förbi garaget och kollade hur det gick för Nicklas och Junior, de var där och pulade med Nicklas nya leksak. Dessutom tog vi första steget i planen av nästa stora träningssak för Texas - kollade in crossen på nära håll, fast bara när den stor still och var avstängd än så länge.
Jag vet inte om jag har sagt det tidigare men Texas avskyr mopeder, motorcyklar och crossar. Jag tror att han tycker att de är jävligt obehagliga och gör utfall mot dem av den anledningen och det är ju ett beteende som är svårt att träna bort eftersom det är så pass självbelönande. Dessutom har de en förmåga att dyka upp och sedan försvinna snabbt igen så man har väldigt lite tid, om någon alls, på sig att förbereda ett möte eller en omkörning av dem.
Den här sommaren har vi struntat i att träna för att få bort det beteendet runt dessa saker, vi har haft en hel del annat att jobba på och eftersom det åker runt så många under den delen av året gör det träningen så mycket svårare. Istället har vi försökt undvika dem så gott det går och enbart hanterat dessa möten när vi varit tvungna, utan att träna.
Nu när hösten är här har antalet skrevraketer minskat drastiskt och de ända vi möter numera är vuxna som kör väldigt lugnt och försiktigt på sina vespor och alltså är lättare att undvika eller förbereda sig inför. Då känns det mycket mer lägligt att påbörja träningen och förbereda sig inför nästa sesong och nu när Nicklas har en cross som vi kan inleda träningen med kan ju läget inte bli mycket bättre.
Idag har han bara kollat in den när den stått stilla och varit avstängd och det gick hur bra som helst, han var helt obrydd så jag utgår från att problemen kommer igång när den börjar låta, eventuellt röra på sig.
Nästa gång ska vi se vad han tycker om att Nicklas leder den, tyst och avstängd så får vi gå vidare därifrån utefter hur han reagerar på det.
Nicklas verkar nöjd med sin skrevraket, tror han ska göra den lite manligare bara... Tydligen var det väldigt fjolligt med lyse?
Texas kollar efter vad farsan är så himla fascinerad av men upptäcker inget speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar