Två dagars eftermiddagsaktiviteter för husfridens skull.

Junior har varit sjuk igen. Fast den här gången var det inte någon "riktig" sjuka i alla fall och det har lugnat ner sig så han fick gå till dagis idag. Några av hans nya fröknar från P-O skulle komma och hälsa på och han var spänd som tusan i morse. Han oroade sig först för att han kanske skulle glömma bort vad de heter men sen kom han på att i värsta fall kan han ju bara kalla alla för Fröken och då blev det lite mindre nervigt. När Nicklas hämtade honom nu ikväll hade de haft vattenkrig. Pojken var drypande våt, smutsig och hade ramlat och skrapat sig och han var galet lycklig. Halleluljah för den fröken som kom på den idén! De får gärna lämna ifrån sig Alex smutsig, blöt och lite naggad i kanten om han är så lycklig, varje dag.

Att hålla Junior och Texas inne och stilla går ju, men det är en mindre trevlig upplevelse för det tredje stackars hjulet som sitter fast med dem - mig, i de flesta fall. Så i måndags kväll, efter en låång och seg sjukdag hemma, tog vi oss en sväng ut till Dypölen för att driva pojkens uppmärksamhet från utslagen och för att Texas skulle få komma ut lite mer ordentligt än bara promenader runt kvarteret. Vi tränade på att åka båt. Först tänkte jag ge pojken lite kvallitétstid på egen hand och vi åkte ut i båten för att kolla in vart gässen byggt sitt bo och för att pojken skulle få öva på att ro själv. Jag tyckte att det var en bra idé och tänkte att han skulle uppskatta lite egentid men jag vet inte... Den mesta tiden gick åt till att höra på när han berättade hur mycket han saknade Texas, att han ville att Texas skulle få följa med annars ville han åka in till land igen. Allt medan Texas förtvivlade skall efter pojken ekade över sjön... Så jag rodde tillbaka in till land för att göra grabbarna glada. När vi väl kom in hängde Alex över kanten och sträckte ut armarna mot Texas medan Texas vadade ut i vattnet för att möta honom. Vackert ögonblick? Ja, kanske det... men det varade verkligen bara i ett ögonblick för sen försökte Texas trycka sig ner i båten men Alex satt i vägen för honom. Alex började putta tillbaka på Texas och gallskrika om att Texas puttades och blötte ner honom. När jag väl lyckats manövrera ner båda på stranden struntade de redan fullständigt i varandra så jag tog med mig Texas istället. Jag tänkte passa på kolla vad han har för båthyfs medan det ändå bara var han och jag i båten. Det visade sig att han inte har så värst mycket båthyfs utan far omkring en del. Det visade sig också att han är för feg för att hoppa i vattnet från båten - till och med när gässen kom jättenära och han ville ha gås till middag. Han ville såå gärna men vågade inte och det är ju en bra sak. Men allt detta fick jag upptäcka medan Alex stod på bryggan och ropade efter Texas som gnällde in mot stranden och Alex, mest hela tiden. När vi kom in till land igen gick deras längtan efter varandra genast över lika snabbt som gången innan och Texas började försöka sno åt sig Alex bulle - och lyckades, till en mycket irriterad pojkes stora förfäran. Texas är nämligen den typen av hund som inte äter i förebyggande syfte, han äter snarare i efterhand, för att fylla på slutanvända depåer så när det blev dåligt med arbete hoppade han helt enkelt över frukosten. Uppenbarligen ångrade han sig ordentligt framåt kvällen... Fast pojken fick faktiskt skylla sig lite själv eftersom han sprang omkring med bullen mitt framför näsan på honom.
Och så undrar folk varför vi inte vill ha fler barn..?

Iris blev rätt skitig sist vi var ute vid Dypölen, då när det började åska och spöregna, men det är
ju bara att inse - detta är hennes rätta look, den klär henne verkligen.

Pojken verkade i alla fall lite nöjd över vår lilla tripp på tu man hand.

Två brorsors efterlängtade reunion, men den övergick snabbt i syskongnabb...

Även om han verkar lite ovan vid att befinna sig på vattnet så kommer han nog att bli en bra sjöbuse
med lite träning och erfarenhet. Nästa sommar hoppas jag att vi har lyckats lägga vantarna på en 
bra tvåmannakajak. Då blir det åka av!

Gässen blev riktigt modiga när de insåg att odjuret faktiskt tänkte hålla sig i båten

Ja, vad tror ni? Det kan väl bli en anständig sjöbuse av den där? :)

Båten är parkerad och grabbarna har återgått till sitt gnabbande. Här är det kriget om bullen som är i full gång.

Igår kväll var Alex utslag mycket bättre och vi firade med att åka till grustaget. Vi köpte med oss lite kvällsfika, fixade femtio meter lina till Texas och åkte iväg. Vi har varit där några gånger redan men det har varit alldeles för varmt för Texas att röra sig speciellt mycket men igår var vädret bättre. Han njöt i fulla drag av sin fejkade frihet och jäklar vad han sprang! Jag var lite orolig för att han skulle skada sig så han hade sele på sig och en del expander på linan. Det hade egentligen inte behövts för han har otroligt fin känsla för när linan är på väg att ta slut men vi kör på samma i fortsättningen också. Hellre lite försiktig än att utmana ödet i onödan. 

 Ett stycke jättelycklig huskymix som njuter av att få sträcka ut lite.

Just här fick jag faktiskt hjärtat i halsgropen när jag insåg att linan satt snurrad runt bakbenet. En millisekund senare låg den slätt på marken igen. Jag var faktiskt lite orolig hela tiden över att han skulle trassla in sig i linan men han manövrerade den som ett proffs.

Många som vi träffar på ute gissar att han är en husky/schäfermix men jag skulle kunna sätta min högra arm på att det är vinthund i honom, förmodligen greyhound. Inte bara fysiskt utan det speglar sig även ganska tydligt i annat också. Nu är jag inte någon vinthundsexpert men jag skulle bli förvånad om det visade sig att jag har fel. Det går ju inte att veta säkert vilka raser det är i honom eller ens hur många men husky/greyhound är min gissning i alla fall.

 Bollbus med husse.

Vad kollar de på? Jo, de står och kastar upp stenar och försöker sätta igång små laviner. Killar... :)

Texas tog tillfället i akt och spårade lite vilt också. Det är något jag måste lära mig lägga ordentligt åt honom.
Han kommer säkert tycka att det är helt galet kul.