Nu är semestern här! Eller... inte riktigt än. Jag är nämligen ledig i helgen och min semester börjar på riktigt på måndag. Jag brukar tycka att första dagen på semestern är den bästa, när man äntligen är ledig och samtidigt har hela semestern kvar att se fram emot. Det här är ännu bättre! Jag är äntligen ledig och har ändå inte slösat bort en enda sekund av semestern än! Fantastiskt!
Till min stora glädje har vi nått det högsta krönet på sommaren och är på väg mot höst igen. Inte så att det märks på vädret eller ljuset än men bara vetskapen om att hösten nalkas är som en frisk fläkt i själen. Nu är det inte många månader kvar innan min och Texas högsäsong är här. Och som bevis på att den tänker komma till mig även i år hittade jag de första små kantarellerna i förrgår morse. Det är de små, hårda rackarna jag gillar bäst. Säkert för att man har väntat på dem så länge men också för att konsistensen är trevligare än på de stora som blir lite slimeiga när man steker dem. Årets första kantarellmacka var helt enkelt magisk!
Igår kväll när jag kom hem från jobbet inveg jag och Texas ledigheten med att äntligen få krama Alex och Nicklas igen. Texas har tyckt att det har varit lite jobbigt att de har varit borta, han har gått och kollat efter Iris på balkongen, lyssnat ut i trapphuset och bara väntat på de ska komma hem igen. Han sov nog godare i natt än vad han har gjort på hela veckan, trotts att han har fått passa på att sova i sängen när Nicklas inte har varit hemma och lidit av brutal fästingnoja.
Kvällens balkonghäng blev också snäppet vassare än det brukar vara. Semesterkänslan infann sig tillsammans med tända ljus och päronbubbelvatten och det var som balsam för själen. Att det bara var tolv grader varmt ute gjorde ju också sitt till. Det var fantastiskt att kunna andas utan att svälja en hel simbassäng på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar