Chefen frågade om jag kunde börja tidigare idag, visst inga problem, Nicklas var ju ändå hemma från jobbet och barnvaktade Malva och Vilmer hela dagen. Sagt och gjort, trettio minuter tidigare än planerat ramlade jag in på jobbet i tron om att det var körigt som fan och de behövde ett par extra händer i ett skiftbyte eller nåt. Men nej då, Det visade sig att Nettan skulle lära sig baka... Hade jag vetat det hade jag ramlat in redan i morse och suttit klistrad vid Jimpa som en blodigel hela dagen. Jag har nämligen rätt svårt för att lära in nya saker, i alla fall pappersdelen. Och det där med varma ugnar är ju inte min grej direkt... Jag använder min familj flitigt när det gäller ugnen här hemma och det har ju hänt mer än en gång att jag ringt mamma, Ida eller Madde när Nicklas inte är tillgänglig och någonting ska plockas ut ut ugnen. Nu hade jag alltså en ynka timme på mig att lära mig baka femton plåtar bröd och fikabröd åt gången, jag som med nöd och näppe klarar en i vanliga fall... Det var inte sådär jätteinvecklat egentligen men jag hade bara Jimpa till hands i en timme och tidspressen gjorde mig sjukt nervös. Alla som har gjort ett tappert försökt jobba med mig vet nog att Nettan under självpress resulterar i en jävla massa tappade grejer och en tom hjärna, den delen av hjärnan som faktiskt var med i matchen koncentrerade sig stenhårt på att hålla kroppen från att bränna sig på den gigantiska ugnen. Det fanns liksom ingen hjärnkapacitet över till att försöka räkna ut hur många av varje brödsort som skulle gå åt fram till stängning och hur sugna folk kunde tänkas vara på bullar. Det var en jävla massa räknande och det underlättade ju inte precis. Jimpa var snäll och stannade kvar några minuter extra tills jag slutade hyperventilera och chefen försäkrade mig om att han skulle finnas till hands i ytterligare några timmar.
Till slut blev jag rätt modig och parerade ugnsdörrarna och varma plåtar med bara en enda jättehandske och kände mig som Nettan on the wild side of life (samtidigt som hjärnan gång på gång påpekade att sist jag lekte Nettan on the wild side of life spräckte jag bäckenet på två ställen). Jag överlevde i alla fall, bara en uppsättning plåtar råkade åka på en lite för varm behandling och blev lite extra bruna och jag har inga nya brännmärksärr som är på väg att göra de jag redan har sällskap. Fast det var lite tomt på ostfrallor den sista timmen och jag kom just på att jag glömde kryssa i ett papper när jag var klar. Just det pappret som jag lovade chefen att jag inte skulle glömma...
Nicklas har fyllt år i helgen och vi har mer eller mindre levt på fika. Dessutom har jag jobbat helg så det har inte varit sådär jättemycket aktivitet på mig och Texas trotts att vädret har varit rätt behagligt. Idag vill mina fötter inte röra vid golvet mer, de är nämligen inte vana vid att gå i arbetsskor på vårt hårda kakelgolv i sju timmar utan en enda sittpaus. Det är halvtidsfötter med kassavana, inga riktiga Lidlfötter. Så ikväll får Nicklas gå kvällspromenaden med Texas men i morgon blir det en tidig morgon så att vi hinner ut ordentligt innan Nicklas drar till jobbet. Vi siktar på en löprunda men vi får se hur peppade vi är halv fem i morgon bitti, det kanske bara blir en lite längre promenad. I morgon kväll däremot ska vi endera be att få låna syrrans cykel för lite drag eller åka ut och spåra, det beror lite på hur varmt det blir.
Vi har i alla fall konstaterat att Texas inte är rädd för åskan. Han står nämligen
gärna på balkongen med Junior och tittar och lyssnar när det mullrar och blixtrar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar