Dessa beslutsproblem... Min hjärna och mitt hjärta, man skulle kunna tro att de kommer från olika planeter. Och inte är magkänslan till mycket hjälp heller, den håller liksom med båda.
Det här är någonting som jag har gått och funderat på, fram och tillbaka i snart ett år och fortfarande inte kommit fram till någon självklar lösning på. -Att hitta en ny och bra veterinär.
Torkel, min veterinär blev ju sjuk förra året och sedan dess har jag varit på jakt efter en 'ny'. Jag föredrar de lite mindre klinikerna till de lite mindre bekymren, vaccinationer och liknande. Gärna inom en radie av mindre än tio mil. Ja, det låter väl inte så svårt egentligen, det finns ju faktiskt ganska många att välja på. Men så är jag ju bortskämd med Torkel som även kunde utföra röntgen och mindre operationer. Det är däremot svårare att hitta hos en 'liten' veterinär. Och det är en otrolig trygghet att kunna träffa sin egen veterinär om djuret skadar sig eller blir akut sjukt.
Jag hade faktiskt bestämt mig. Det finns nämligen en veterinär bara en mil härifrån som jag har hört bra saker om och som har fått rosor av dem som träffat henne. Jag hade tänkt kombinera den veterinären med Djurdoktorn i Västerås som jag faktiskt tyckte väldigt mycket om när jag var där med Orvar och hans artros.
Men nu såg jag att Torkel har mjukstartat sin praktik i Säter igen. På onsdagar. Jag tycker väldigt mycket om honom, det känns alltid bra att komma dit och jag litar på honom. Dessutom känner han mig och mina tidigare hundar (Texas har han ju aldrig träffat). Mitt hjärta vill tillbaka till Torkel. Utan tvekan. Men samtidigt skulle det ju vara bra att ha en veterinär så pass nära som i Norberg, som har öppet fem dagar i veckan istället för en dag i veckan...
Texas ögon har nämligen börjat rinna igen. Sen såg jag att nagelbanden eller vad man nu ska säga, på några tår sitter lite... slappt? Jag vet inte hur det ska se ut egentligen, det är aldrig någonting jag har tänkt på men å andra sidan är det ingenting jag har reagerat på tidigare heller och det gjorde jag ju nu så jag tänkte att det är lika bra att kolla upp i alla fall. Och passa på att göra en snabb återkoll i hans öron som han fick medicin för när han kom till oss. Lite småfix helt enkelt, ingenting som egentligen kräver en veterinär med en massa finesser och teknik men jag vill ju gärna kunna komma tillbaka till samma ställe i fortsättningen också, istället för att hatta hit och dit mellan olika ställen hela tiden.
Så vem ska få äran att träffa mitt hjärta, Östman eller Danieli, det är frågan?
Vi får se vem som vinner, hjärtat eller hjärnan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar