- - - - Tankeorganisation - -

Nu har hjärtat landat lite och hjärnan ha fått börja ta del av hundruset. Tankarna är många.
Det första hjärnan skrek åt mig när den fick chansen att yttra sig var något i stil med: Du skulle ju ha en renrasig hund från uppfödare den här gången! Du skulle ha en hund som du kan träna och ev, tävla med! Det var ju redan planerat!
Men sen blev den lite mer resonlig och jag kom fram till att om allt hade gått som planerat från första början så skulle jag ha haft Orvar kvar och skaffat en valp ändå. Alla som har träffat Orvar kan räkna ut att Orvar + en valp skulle kräva betydligt mycket mer organisation, uppmärksamhet, tid, träning och engagemang än en mentalt frisk unghund + en valp. - Och vad är det som säger att man inte kan träna 'på riktigt' med en blandras?
Så min slutsats är att jag inte alls har gett upp planerna på en renrasig golden efter arbetande linjer från den uppfödaren som jag har, mer eller mindre - men mest mer, bestämt mig för. De planerna ligger kvar som planerat fortfarande.
Jag säger inte att det kommer att bli lätt. Jag säger bara att det kommer att bli lite lättare än orginalupplägget. Till att börja med hade jag varit tvungen att göra all typ av socialisering av valpen separat från Orvar eftersom att jag inte vill att valpen skulle ta efter Orvars mindre bra sidor. Det hade inneburit dubbla promenader, dubbla vändor till BK, ja dubbelt det mesta. Med två hundar utan några allt för stora mentala brister går det att samköra en hel del. Som att ta med sig båda hundarna ut till BK samtidigt och träna dem en i taget. Eller att gå en långpromenad och ta båda hundarna med sig istället för att ta två långpromenader. Nu är jag mycket väl medveten om att det kommer att ta en masa tid, jobb, energi och engagemang ändå men det är ju det här jag lever för. Det är som att andas för mig så det gör mig ingenting.
Men vi har ju barn, är det många som påpekar. Hur ska jag då hinna med 2 hundar med stort arbetsbehov. Mitt svar då är - ja, vi har barn. Men jag jobbar faktiskt inte heltid och Alex är faktiskt flyttbar. Han har till och med två egna ben som fungerar bättre än vad de gör på barn över lag. Han är överlycklig över att få följa med ut i skogen och man måste ju faktiskt inte gå jättelångt när han är med. Man kan gå en bit och sen stanna för att bygga koja, träna lite hund äta matsäck bygga mer koja, träna mer hund och sen gå hem igen. Dessutom är han inte omöjlig att ha med sig ut på BK under veckodagarna när det ändå inte är så mycket folk där.
Och fler barn är inte aktuellt så den biten behöver jag ju inte bekymra mig om över huvud taget.

Så ja slutsatsen är väl att det inte behöver bli besvärligare än man gör det. Och jag skulle ju aldrig göra upp de här planerna om det inte var okej för Nicklas men han har lämnat klartecken för två hundar. Vill jag ha en tredje så småningom så kommer det att krävas lite fjäsk och övertalning men det är ju ett senare bekymmer ;) Dessutom är jag inte en sån som går på gym, fikar med kompisar varje dag, åker och shoppar eller har så mycket andra aktiviteter som jag inte kan utföra tillsammans med hundarna så i princip all min 'egen' tid är ju hundtid, precis som jag vill ha det.

Så nu kanske ni är nyfikna på vad det är för en hund?
Faktiskt så är det en hanvalp. En blandras med, av vad jag förstod det som, överhängande schäfer i sig. Han kommer förmodligen bli lite lättare och smidigare än en 'normal' schäferhane vilket är perfekt för oss. Dessutom verkar det inte som att han har några direkta tyngder i bagaget utan den förra ägaren fick helt enkelt inte sålt valparna. Pigg och busig så som en valp ska vara.
Men det är svårt att få allt klart för sig över telefon så jag kanske har missuppfattat någonting. Dessutom finns det ju en hel del mer fakta vi vill ha. Vi får helt enkelt se hur mötet går i morgon, när vi får all fakta, de får träffa oss personligen och vi får träffa valpen. De kanske inte ens tycker att vi är tillräckligt bra, det vet man ju aldrig...