De senaste dagarna har jag varit riktigt duktig på att ta det lugnt och utdelningen är fantastisk. Både igår och i morse har jag kunnat ligga på sida en liten stund! Om ni bara visste vad jag har saknat det! Jag har alltid sovit lite hur som helst och att bara ligga stelt på rygg natt efter natt är faktiskt jobbigare än jag hade väntat mig. Så detta lilla framsteg är väldigt välkommet.
Igår åkte vi ut till Narnfeldts och hämtade hem min bräda. Jag har inte sett den sen vi vurpade ihop och jag måste ju erkänna att det ligger en blandad hatkärlek över vårat förhållande för tillfället. Fast så fort jag är i form kommer det nog att vara som vanligt igen, det vill säga åter fyllt av vild och förväntansfull kärlek. Jag längtar redan tills nästa sesong. Ni kan kalla mig knäpp om ni vill men jag har faktiskt ett litet, litet hopp om att jag kanske, kanske kan ta en liten försiktig tur eller två när vi ska åka på skidsemester i fjällen med pappa, Carina och några av mina småsyskon i mitten på Mars. en lugn pensionärstur ner för en barnbacke är ju bättre än ingen alls och jag hoppas att jag är redo tills dess.
Alex fick även med sig en enorm låda flexitrack hem av morfar David. Han var supernöjd och banan täckte nästan hela vardagsrummet. Jag tror att Nicklas och jag hade lika kul som Alex med det bygget.
Madde hade med sig Caro ut till Narnfeldts och han röjde loss ordentligt tillsammans med sin bästa tjejkompis. Det är kul att se dem. Hon (i gult) är pytteliten i jämförelse men har honom villkorslöst lindad runt sporren. Han ligger alltid underst i brottningshögen och hon leder runt honom i örat för att få med sig honom dit hon vill och han följer snällt med utan att ens komma på tanken att streta emot. Det är en tjej som har uppfostrat sin karl väl. Det är bara att se och lära.
Madde sov borta i natt och då fick Caro sova hos oss. Det var helt fantastiskt att ha en hund hemma igen. Plötsligt steg mysfaktorn till skyarna och det kändes inte alls lika tomt längre. Även om vi saknar Orvar enormt mycket så var det skönt när en liten del av tomrummet åter fylldes med ljudet av tassar mot parketten, slabbiga vattenspår på golvet och ulliga dammtussar i hörnen.
Dessutom verkar svartsjukeperioden som Alex och Caro kraschade in i, i våras vara över. Nu kommer de bra överrens igen och det har varit ett lugnt och harmoniskt dygn för både ungar, hundar och vuxna här hemma.
Först när vi skulle gå och sova såg Caro såhär förebrående ut. Han tycker att det där med att släcka alla lamporna på kvällen är en urusel idé och alla nya ljud i lägenheten var lite kusliga. Han hade svårt att slappna av och vankade av och an tills vi tände lite smålampor, satte på tvn på låg volym och särade på oss så att han fick plats mellan oss i sängen. Då blev han nöjd och sov gott hela natten, även om det nog var lite väl varmt för hans smak.
Vaknade till denna underbara syn i morse.
Frukost på "sängen". Bara det bästa är bra nog åt mosters lilla plutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar