Jag saknar...

... en blöt nos i örat klockan halv sex på morgonen. Lukten av hund, men mest lukten av Orvar. Ljudet av tassar över golvet. Att trängas på toaletten på mornarna bara för att Orvar tyckte att det var det bästa stället att somna om på. Att bli fullkomligt totalt knockad så fort jag råkar nämna orden köttbulle, frukost , kvällsmat, gå ut eller skogen högt. Eller när jag klär på mig hundkläderna. Jag saknar visserligen att kunna gå på långpromenader och är för tillfället hjärtligt trött på mitt bäcken men mest av allt saknar jag att ha en promenadkompis som är med på precis alla mina påhitt med så entusiasm att jag blir övertygad om att jag är den smartaste människan i världen - om och om igen. Jag saknar att dela täcke med mitt varma, mjuka pälsmongo. Jag saknar att få tänka och ligga steget före. Det gör jag visserligen fortfarande av ren vana med det känns tomt när jag upptäcker att jag gör det helt i onödan. Jag saknar till och med de gröna molnen av högkoncentrerad hundfis som böljade fram här hemma med jämna mellanrum...