Jag är fullkomligt, totalt knockad! Upp över öronen förälskad...
Jag vet att jag har planerat nästa hundköp noga. Och att en av de noggrannast inplanerade detaljerna är att jag ska planera det ännu noggrannare, in i minsta möjliga lilla yttepyttedetalj. Jag har så mycket jag vill göra och uppleva med en frisk, renrasig, mentalt stabil hund. En hund som har alla förutsättningar att utforska hundvärlden och hundsporterna med mig. Bara upplevelsen av ett bra samarbete med en bra uppfödare. Det är något jag har saknat i mitt tioåriga hundliv och äntligen hade jag planen utstakad och på god väg till klar.
Jag vet vad hjärnan säger... Faktiskt så skriker den åt mig för glatta livet just exakt nu. Ni skulle bara höra den mentala utskälllningen jag får av mig själv, just i detta ögonblick.
Hittills har jag köpt båda mina hundar med hjärtat, helt totalt oplanerat och på fullständig impuls. Det har blivit så himla fel... och ändå kunde det inte ha blivit mer rätt.
Och det är just den lilla detaljen som rör till allting nu. Hjärtat är helt sålt igen och hjärnan har ytterst svårt att behålla övertaget.
Detta är en omplaceringshund. Det är inte ens en valp, utan en fyraårig, vuxen blandras. Ingen uppfödare i sikte. Tävlingsmeriter, utställningserfarenheten och annat som följer med ett "riktigt" hundköp fladdrar för tillfället ut genom den öppna balkongdörren och halva jag, okej - betydligt mer än halva jag, vinkar ivrigt adjö åt alla 'krav' jag hade satt upp åt mig själv inför det här. Åt allting jag trodde att jag ville ha med nästa hund.
Men av allt jag har lyckats få reda på om denna guldklimp så är han perfekt för oss. Även fast han inte har allt som jag trodde att jag ville ha så har han det väsentligaste: Den fysiska förutsättningen för den typ av aktivt liv jag är mer eller mindre beroende av, samma intressen som jag (om man kan säga så om en hund?) han uppskattar helt enkelt samma typ av sysselsättning som jag gör. Han har den där energin som gör att han kan vara en omöjlig, dryg byracka - eller en helt fantastisk, energisk träningskompis med enorm aptit på livet, helt beroende på hur man väljer att se på saken och vad man har för planer för all den där energin. - Just den där lilla detaljen som jag älskar hos en hund. Och han verkar ha snott åt sig mitt hjärta. Han verkar dock ha en bra av och på-knapp, vara trygg i sig själv och mentalt stabil. (HA! Säger hjärtat till hjärnan och vinner lite övertag till.)
Min man har lyckats hålla mig tillräckligt mycket på jorden för att resonera lite logiskt. Vi är faktiskt fysiskt okapabla till att ta hem en hund just nu. Vi sörjer fortfarande Orvar och är mitt inne i en period av att försöka acceptera och anpassa oss till ett liv utan honom. Dessutom har vi en del andra bollar i luften för tillfället och vi måste se hur utgången blir där först. Men, när bollarna har landat, vare sig de landar där vi vill eller åker tillbaka på ruta noll och vi är fysiskt och psykiskt med i matchen igen... är han fortfarande kvar då, då kör vi!
För även om hjärnan kan göra bra val så tror jag stenhårt på att den klockrena magkänslan är den bästa guiden genom livet. Och även om hjärtat oftast väljer rätt så måste hjärnan ha lite att säga till om för att det inte ska gå käpp rätt på skogen. Planerna på det igenomtänkta hundköpet suddas ju inte ut, de läggs bara på is för ett litet tag. Kanske. Vi får se hur detta utvecklar sig. Vi får se om några veckor, kanske någon månad eller två...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar