Dålig hållning & Promenadabstinens

Har börjat dra ner på verktabletterna och nu märks det tydligt hur mycket de verkligen har hjälpt. Det är inte bara bäckenet som klagar utan plötsligt gnäller ryggen och höfterna en hel del också. Säkert för att jag ligger helt galet och sover och felbelastar hela dagarna. Värktabletterna höll säker det under kontroll tidigare, på köpet liksom. Så nu börjar nästa kapitel: att få ordning på hållningen - i alla lägen, liggande, sittande, stående och i rörelse och börja träna upp de avdankade musklerna igen. Så mycket som det nu går utan att det gör för ont. Dessutom har jag varit lite lätt 'bakfull' till och från men det börjar avta nu.

Det är tur att kroppen bjussar på lite framsteg varje dag också för då är det lätt värt det.

Jag längtar efter att kunna gå ordentligt igen. Har jag inte ett eget odjur hemma tills dess så ska jag låna Caro (om Madde vill låna ut honom, och ev. Madde själv om hon orkar och är sugen) och gå. Jag ska gå, gå och gå. Jäklar vad jag längtar! Den första promenaden kommer att sitta så himla fint! Den kommer säkert inte att vara varken lång eller rask men den kommer att vara alldeles, alldeles underbar!

Förresten så kunde vi inte hålla oss. Okej, det var mest jag som inte kunde hålla mig men Nicklas var ju inte svårövertalad direkt, så nu har vi hört av oss om hunden jag skrev om tidigare. Den som tog mitt hjärta med storm. Jag tänker inte säga någonting än för vi vet inte mycket för tillfället, det är inte säkert att det blir något över huvud taget, men om det blir av så kommer ni utan tvekan få reda på det. 

Just nu sitter jag i Kungsör med Nicklas och Alex. Vi är lägenhetsvakt åt Nicklas mormor som ligger på sjukhuset igen. Vi har varit där och hälsat på en sväng och för en gångs skull var Alex helt fantastiskt duktig. Han var nog trött...

När vi hade kommit hit och börjat installerat oss lite lätt tog det max 5 minuter innan det ringde på dörren. Det var världens gulligaste lilla granntant som kom för att kolla läget och checka planerna för installationsgubbarna som ska komma i morgon. Jag kände inte igen henne över huvud taget men hon kände igen både mig och Alex och undrade vart vi hade gjort av Orvar. Hon hade stenkoll på allt och blev glad över att jag numera klarar mig med bara herr Vänster och ledsen över att vi hade tagit bort Orvar. Fantastiska, gulliga lilla tant! Jag vet fortfarande inte vad hon heter men jag kommer nog att känna igen henne för resten av livet.