Eftersom Texas var så himla intresserad av att spåra i söndags när vi var ute och sprang så åkte vi ut i skogen och lade ett litet prova-på-spår senare på eftermiddagen. Nu var det ju vilt han var sugen på på morgonen men jag har inga grejer hemma till det så det fick bli ett vanligt personspår. Jag var inte alls säker på att han skulle vara lika sugen på personspår som vilt men det gick över förväntan. Han skulle säkerligen vara mer taggad på vilt men han var bra nyfiken på vad jag hade haft för mig ute i skogen också så det kommer utan tvekan bli mera spårande för oss. Det var dessutom ett rätt svårt spår trotts att det var kort, bara ca 150 - 200 meter. Det blåste ganska kraftigt, inte bara från ett håll utan det kom kastvindar från lite alla möjliga håll och så var vi omgivna av ett träsk så spåret blev att ligga som i ett stort C. Jag är imponerad av honom! Han gick lite vid sidan av spåret på en del ställen men med tanke på vinden och den ganska korta liggtiden så var han otroligt pricksäker. Duktig kille! Eftersom han inte har sådär jättestort föremålsintresse så skippade vi föremålen helt och körde med endast hans kvällsmat som spårslut. Det uppskattade han, fast att få fortsätta arbeta hade nog varit en ännu bättre belöning för honom.
Alex lycka var gjord när vi stannade vid en sjö och där fanns en massa kottar.
Han är lättroad våran lilla Junior.
Törstig kille efter avslutat spår. Han är inte jätteförtjust i att blöta ner tassarna
men ibland är det värt det.
Nu har jag ju ungefär lika bra lokalsinne som en kratta så jag är tvungen att markera mina spår om jag ska ha en chans att hitta tillbaka till dem - och om jag vill undvika att gå vilse om hunden skulle avvika från spåret.
Alex var sjukt stolt när han fick gå spåret efter Texas och samla in markeringarna. Det blev alltså lite mentalträning för båda grabbarna. - Man kan spåra med små pojkar också! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar