Nån har snott Maggan!

Igår kväll när Nicklas kom hem från garaget vid elva stod hon där som vanligt, fastlåst i cykelstället och i morse när jag och Alex klev ut genom porten för att cykla till dagis klockan sju var hon borta. Skapligt paffa vi blev. Jävla skit! Fast man kan ju inte komma ifrån att det var en tjuv/tjuvar med bra smak i alla fall, för Maggan är ju ändå den bästa cykeln i hela världen och det måste de ju ha lagt märke till för alla andra cyklar stod ju kvar där de skulle.

Så om någon ser Maggan ligga övergiven någonstans får ni ju gärna höra av er, det skulle vara fantastiskt snällt.

Nu har jag landat lite efter mötet med uppfödaren igår. Jag har tänkt på det som sades och gjordes fram och tillbaka och det känns fortfarande bra. Det känns som om jag har hittat rätt den här gången, fantastiskt! Naturligtvis har jag kommit på en massa som jag glömde fråga om när vi väl var där men det är ju det fina med telefon och mail, allt löser sig så enkelt med de två små hjälpmedlen.

Nu när spänningen kring uppfödaren har lagt sig och mötet har sjunkit in och gonat till sig ordentligt har nerverna inför mötet på Hundstallet imorgon börjat göra sig lite lätt påminda istället. Nu är det exakt ett dygn kvar och det är sjukt spännande! Direkt när jag slutar jobba imorgon hämtar Nicklas och Alex upp mig och sen bär det av mot Åkeshov. En biltur som tar två timmar i vanliga fall, vi har en och en halv på oss. Har jag en stor dos ybertur  kanske jag kan smita några minuter tidigare från jobbet men det beror lite på...

När vi väl är där har Hanna lovat att vara sällskapsdam åt Alex en liten stund så vi får klara av de första minutrarna själva, det kan ju vara en klar fördel att slippa bli omkullpratade av pojken när det viktigaste ska gås igenom.

Vi får se hur det går. Har vi ordentlig tur så kanske ni blir presenterade för en ny familjemedlem inom kort.