Igår gick vi upp rätt tidigt för att hinna åka till Norberg på marknad en snabbis innan allt kalasfolk skulle dyka upp. Vi tänkte först lämna Texas hemma, dels för att det skulle vara trångt och säkert många hundar där, dels för att träna lite på att vara ensam hemma, men vi ångrade oss rätt snabbt. Den senaste veckan har varit rätt lugn här hemma och när Texas inte får göra av med sin fysiska energi ordentligt får han mycket svårare att slappna av och mycket lättare för att stressa upp sig mentalt. Han kände på sig att det var något på gång och vi vill inte lämna honom ensam när han är uppe i varv så han fick följa med ändå.
Vi svängde förbi Almvägen 34 och plockade upp Alex kusin Malva också. Båda ungarna verkade mycket nöjda över upplägget.
Malva och Alex på väg till Norbergs marknad.
Vi kom dit vid tjugo i tio. Det fanns fortfarande bra med parkeringar, alla stånd hade slagit upp och det var glest och bra mellan besökarna. Det var lätt att få syn på hundar i tid och gå undan tillräckligt för att Texas skulle få lite space. Men det höll i sig i ungefär en kvart, sen verkade hela norra Västmanland vara på plats och det blev snabbt trångt och hundar dök upp utan förvarning i folkmassorna så jag och Texas vände tillbaka till bilen medan Nicklas tog med sig barnen och åkte lite karuseller och köpte ballonger och godis.
Texas och jag gick en liten promenad i utkanten av marknadsområdet på vägen tillbaka till bilen och jag måste ju säga att Texas grejar folk och ståhej mycket bra! Jag är imponerad! Det är bara den där lilla detaljen med andra hundar som behöver jobbas på. Men jag blev positivt överraskad när vi gick utmed staketet till en gård på vägen tillbaka till Iris. Plötsligt, utan förvarning, öppnades dörren till huset och två hundar kom springande fram till staketet alldeles invid oss, och de var väldigt tydliga med att vi inte hade någonting så nära deras tomt att göra. Texas svarade naturligtvis upp -blixtsnabbt. Jag lättade lite på fyrhjulsdriften, gick några meter bort och stannade. De andra hundarna fortsatte skälla men så fort de kom utanför Texas 'trygghetszon' så lugnade han ner sig och nöjde sig med att titta spänt på dem. Efter en liten stund (läs: mindre än en minut) slappnade han av, började ignorera de andra hundarna och kolla in annat istället. Han behöver bara lite extra utrymme och lite extra tid på sig men får han bara det så är det inga problem. Detta stärkte min teori om hans trygghetszon och jag tror att om vi bara tar det varligt och försöker undvika såna här incidenter så långt det går så kommer vi att kunna krympa den med tiden.
Väl vid bilen fick han vatten och sedan passade vi på att klämma in lite passivitetsträning när vi ändå hade ett sådant guldläge. Fagersta brukar ju liksom inte vara så välbefolkat och körigt. Han var aldrig stressad men han var ändå alert och ville ha koll på allting först. Att Nicklas och Alex var borta gjorde ju inte saken bättre direkt.
Fast det dröjde ju inte allt för länge innan han började slappna av.
När vi kom tillbaka till stan hade vi lite tid kvar att slå ihjäl så vi stannade kvar på Almvägen 34 för en snabb fika och lite lek.
Malva var mycket nöjd med sin prinsessballong.
Vilmer var blixtsnabb att dyka ner i marknadspåsen och inventera bland godisremmarna.
Alex och jag föredrog Brorsans chokladtoppar. Naturligtvis, det var ju choklad!
Texas hade fullt upp med att försöka hålla ordning på alla ungar som for omkring och så var han rätt sugen på att smaka lite på Kristall (kaninen).
Sen åkte vi hem, fixade tårtor och hade kalas. Alex fick en massa paket som gick hem som ett smäck och barnen hade nog ordentligt kul för hans rum var mer eller mindre demolerat när alla åkte hem (det var Alex som stod för den största delen av demoleringen). Som tur var så gick grinden till rummet att få på plats igen annars hade nog Fanny legat risigt till nu.
När alla åkt lämnade vi kaoset hemma och åkte tillbaka till Almvägen 34 för att grilla. Grillat är ju alltid gott men efter en heldag med bara fika och tårta var det rent himmelskt med riktig mat. Jag lyxade till och med till det med en svag spratteldricka till maten.
Det blev minst sagt en fullspäckad dag men det var mycket trevligt. Alex somnade innan han ens landat på kudden, jag slocknade mitt i ett spännande avsnitt av McLeods Daughters och Texas däckade, mentalt klubbad, direkt innanför ytterdörren. Nicklas hann med en snabbis i garaget men han kom hem tidigt och vi sov alla som gråstenar hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar