Igår fyllde Junior fem år. Fem år! Alltså, jävlar vad snabbt han växer. Tiden liksom rusar iväg samtidigt som det känns som om han har funnits jämt. Det känns som evigheter sedan jag var hemma mammaledig med en liten bäbis men samtidigt känns det som att det inte alls var längesedan som han var alldeles färsk. Mysko.
Min lilla Junior är snart inte så liten längre, fem år gammal och 110 cm lång. Jag jobbade hela dagen så det blev bara ett litet firande. På lördag blir det storkalas, vilket passar bra eftersom många var bortresta nu i helgen. Dessutom kan lilla Henrik komma på lördag och det ska bli skoj.
Andas in, ta sats...
... blås...
... blååås...
... och önska.
Pojken var nöjd med sin dag även fast det inte blev något brakkalas. Han fick den obligatoriska pannkakstårtan till frukost och en del paket som han var väldigt nöjd med. Fast han längtar ordentligt tills på lördag nu när allt är över. Till rond två liksom.
Idag fick han paket på posten också, från Mölnlycke. Han var mycket glad och förväntansfull när han gick in och skulle hämta ut paketet på ICA ikväll och ni kan ju tänka er blicken när han såg att det var gigantiskt. Jag tror inte att han visste vart han skulle vända sig. Naturligtvis kunde han inte hålla sig utan öppnade det så fort vi satte oss i bilen igen.
Förväntansfull deluxe...
... han ser bilden och kan inte sluta säga: wow, wow wow wow!...
... en mycket lycklig pojke som helst skulle provåka redan i bilen och det gick.
Naturligtvis blev det en testrunda när vi kom hem, trotts febern
(det är ju exakt såna här tillfällen alvedon uppfanns för om man frågar pojken).
Texas gillade inte när pojken försvann för långt bort men han vande sig ganska snart. Vi får nog alla vänja oss vid den här synen nu, en liten prick på horisonten, det är Junior det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar