I takt med att pojken blir äldre vill han vara med mer och mer i köket när det ska lagas mat och det är jättekul. Det är fantastiskt härligt med sällskap i köket! Förhoppningsvis kan jag lära honom tillräckligt för att han ska kunna ta hand om sig själv när han blir stor. Kanske till och med skämma bort en lyckligt lottad flicka och ta hand om en avkomma eller fler en vacker dag.
Idag gjorde vi pannkakor och än så länge känns spisen lite för vansklig eftersom han har uppmärksamheten lite överallt när han håller på så idag fick han vara kungen över tillbehören. Det blev blå grädde - naturligtvis.
Grabbarna grus känner igen ljudet av Iris redan innan hon svänger in på parkeringen. Alex är sjukt otålig, han kan inte bärga sig tills han får berätta för pappan att det blir blå grädde till pannkakorna idag.
Efter pannkakorna packade vi in oss i bilen och styrde ut på Köpingsvägen i jakt efter ett bra grustag att härja av oss i. Det är ett av få ställen där Alex får kasta så mycket sten han vill. Till Texas packade vi med oss dubbla spårlinor och en bogseringslina som vi tänkte koppla ihop så att han skulle få känna på lite fejkad frihet under tassarna, dessutom tror jag att sanden och sluttningarna skulle kunna göra lite nytta för de små musklerna som inte används så flitigt vid bara promenader eller löpning på relativt slät mark.
Vägarna var mjuka och sliriga av all slask och allt smältvatten så till och med Iris höll på att drutta ner i diket ett par gånger.
Tyvärr hittade vi inget bra grustag idag. Det första var visserligen jättefint. Nästan helt bart, torrt och fint men det hade de tydligen börjat använda på nytt så det stod en massa maskiner där. Vi ville inte sabba deras fint tillfixade sluttningar och letade vidare. Tyvärr var alla andra fortfarande fulla med snö och slask.
På vintern, när man inte sjunker ner genom hela snötäcket tänker man inte på hur tjockt det faktiskt är men nu när snön har blivit lös och porös av värmen inser man plötsligt att vi faktiskt har en del snö här på vintern. Vi sjönk ner till knäna på flera ställen och då har det ändå töat bort en hel del, de ställen som solen når är redan helt bara. Vi försökte oss på att ta oss fram till ett grustag som i alla fall hade en sluttning som var ren men det var så djupt med snö att pojken inte kunde ta sig fram så vi vände tillbaka till bilen igen.
Texas är som gjord för att ta sig fram i snön. Han är så lätt att han oftast bara knallar omkring uppe på den och när han väl sjunker igenom gör det inte så mycket eftersom han har så långa ben. Han struttar fram där som ett litet rådjur och letar efter något levande (aka ätbart).
Trotts floppen med grustagen så fick vi oss i alla fall en liten vända i skogen innan vi gav upp och lommade tillbaka till Iris.
Skogen var i alla fall lika vacker som vanligt. Och nu när det
är så blött luktar det verkligen skog också. Det är som balsam för själen.
Ikväll har vi kollar på Pirates of the Caribbean - on stranger tides. Den var sjukt rolig! Det hände saker hela tiden, den var totalt oförutsägbar (förutom det där med sjöjungfrun och den kristna killen då), den blev aldrig läskig och den hade en stor portion Nettan/Nicklashumor.
Den fick mig att tänka på Emma. När vi var yngre och mer eller mindre hormonstinna hade hon en poster av Jack Sparrow i verklighetstroget format. Alltså, jag vet inte om det är på riktigt eller om det är mina hjärnspöken men jag har för mig att den satt på insidan av toadörren, att han stod där och stirrade på en när man satt där och försökte tömma partyblåsan för att kunna fylla på med nytt. Men jag kan ha varit rätt full också...
Så här såg den ut om jag inte minns helt fel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar