Valborg

Jag firar Valborg med att jobba jag. Fast det är inte ens i närheten av jobbigt faktiskt. Jobbar eftermiddag -kortpass, det är ju inte direkt överdrivet stressigt i tältbutiken och pengarna är värda dubbelt så mycket som vanligt, så jag klagar inte alls faktiskt. De knappt fem timmarna jag gjorde idag gick snabbt och smärtfritt och i morgon blir det samma tid, samma längd, samma kollegor och dubbel lön så jag ser faktiskt fram emot det.

Idag har vi varit ner till Simbadet och kollat på Majbrasan och fyverkerier. Även om jag gillar Valborgsfirandet så kan jag inte hjälpa att jag mår lite illa över alla småkottar och andra djur som säkerligen ligger i de där rishögarna och blir uppeldade varje år. Eller ja, den onda och själviska delen av mig tycker att det kanske inte gör så mycket på ormarna då - den snälla och förnuftiga delen av mig vill spy på den onda delen för att den känner så. Det är ju ändå inte ormarnas fel att de är otäcka som satan, de får gärna finnas bara jag aldrig någonsin behöver se eller träffa på dem. (Ja, jag är ofta såhär schitzofren, jag håller sällan med mig själv helt...)

Alex ville gärna se fyverkerierna men vi ville inte ta med Texas till brasan när de skulle smällas av så vi åkte och ställde oss utmed Västeråsvägen och tittade på dem över Kolbäcksån tillsammans med ett gänga andra som tänkte lika smart som oss. Alex var överlycklig och lät som en hel skolklass i förtjusning medan Texas var kolugn i bakluckan på bilen, Han brydde sig inte det minsta om smällarna utan hans största bekymmer var nog att hålla ögonen på oss så att vi inte försvann.