Vi brukar ju ha sovmorgon rätt ofta eftersom jag jobbar så varierade tider (och eftersom jag jobbar så pass lite) så Junior brukar inte tycka att det är något speciellt direkt. Han brukar faktiskt kunna bli lite besviken när han frågar om vi ska till dagis och jag säger nej. Men idag har han minsann utnyttjat både sovmorgon och ledighet till max. Han avancerade från sängen till soffan, käkade frulle liggande och är nu halvvägs genom Scooby Doo avsnitten i programbiblioteket. Det är inte ofta men ibland händer det.
Det här är mina nya bästa fuskarkompisar. Eller nya och nya, jag köpte dem för några månader sen men nu har jag verkligen konstaterat att de fungerar. Man köper dem i en liten, liten påse och de är bara ett litet gäng pyttesmå, stenhårda kulor. När man sen lägger dem i vatten sväller de upp och blir ungefär en centimeter i diameter, geléeiga och mjuka. Man lägger dem i vasen med snittblommorna och de håller betydligt längre, de är nämligen fyllda med växtnäring (och går att kompostera). Nu får jag alltså behålla blommorna vid liv i nästan en vecka istället för några timmar (vilket är vad jag klarar på egen hand). När de blir sådär geggiga som blomvatten kan bli är det bara att köra igenom dem med lite diskmedel och använda igen. Toppen!
Igår kväll hade vi ljus tända som vanligt, jag är ett stort fan av levande ljus och passar på nu innan det blir för ljust på kvällarna. När vi gick och lade oss blåste vi ut alla ljus, också precis som vanligt. Nicklas blåste ut det här ljuset och jag såg att han gjorde det. Vi låg vakna och pratade ett tag och det här ljuset står på en hylla rakt ovanför sängen så man ser tydligt om det lyser eller inte och det var definitivt släckt. Sex timmar senare vaknar jag av att Nicklas rycker till och svär, då lyser ljuset. De här värmeljusen lyser inte i mer än fyra timmar, kanske fem om man har tur och hade det lyst ända sedan jag tände det skulle det ha lyst i nio timmar och ändå inte brunnit klart... Mysko. Jag tror inte på övernaturliga grejer, jag tror att det finns miljontals saker som våra hjärnor är för simpla för att kunna förstå och jag tror inte att det är meningen att vi ska förstå allting men spöken? Nej, det har jag svårt att tro på. Men vad det än var, även om det nu var ett spöke eller liknande (att jag inte tror på dem betyder ju inte att det är fakta) så var det ju ingenting som ville oss illa för i så fall hade det varit gardinerna eller nått som stod i brand, inte ett vaniljdoftljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar