Det här med att fylla år...

Alltså, jag har slutat fylla år, i alla fall officiellt. Inte för att jag tycker att jag börjar bli gammal - man är inte äldre än man känner sig och det är ju lite olika från dag till dag och ögonblick till ögonblick. Det är helt enkelt för att jag inte gillar uppståndelsen speciellt mycket. Det ska städas, fixas fika, man ska hålla sig hemma hela dagen så att folk kan droppa in när de vill, man ska passa upp på dem, det ska diskas (hemma hos oss har vi en diskmaskin av märket Nettan 86), plockas undan, plockas fram, svaras i telefon tusen gånger, svaras på tusen sms, tackas på facebook och städas efter att alla har gått hem. Så nej tack! Jag har slutat fylla år för alla utom de allra, allra närmaste dvs min familj och mina närmaste vänner. Det ända jag vill när jag fyller år är att tillbringa en avslappnad, trevlig dag med mina nära och kära, käka kinamat, fika det man är sugen på för tillfället och bara umgås.
Fast en sak som är sjukt bra med mina födelsedagar är att de i princip alltid bjuder på något sådär lite extra trevligt. När jag fyllde sexton stal jag min första kyss av Nicklas. När jag fyllde sjutton... ja, det är lite hemligt och betyder inte något speciellt idag men då var jag rätt nöjd. När jag fyllde arton klev Nicklas in i mitt liv igen - för att stanna den gången. När jag fyllde nitton firade jag för första gången i min egen lägenhet, tillsammans med Nicklas och det var jättestort för mig då. När jag fyllde tjugo hade Orvar precis tultat in i mitt liv med buller och brak. Tjugoett minns jag inte så noga men när jag fyllde tjugotvån gick jag bara och väntade på att Alex skulle bestämma sig för att komma ut och träffa mig på riktigt. Idag var vi till Hundstallet och T följde med oss hem. (Jag fyller inte idag men snart, exakt när är ju lite hemligt om jag får bestämma).

Min magkänsla hade rätt. T är helt fantastisk! Han har snott en riktigt stor del av mitt hjärta redan och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att få tillbaka den igen. Än så länge är han bara här på prov så Hundstallet äger honom fortfarande, därför tänker jag inte bjuda er på några bilder än men om allt går bra och han blir vår på riktigt kommer ni garanterat att bli bildbombade. Jag kan ju tala om att han är vacker. Och snäll - väldigt snäll :)
I morgon ska vi gå på vår första långpromenad tillsammans, min första riktiga långpromenad på evigheter. Nicklas får vara redo att hämta oss på vägen om mitt bäcken börjar gnälla men jag hoppas, hoppas, hoppas att det njuter lika mycket av promenaden som resten av jag kommer att göra.