8 mil X 2 för en dragutrustning - SÅ värt det!

Idag slutade Nicklas tidigt och jag var ledig så vi fick lite gemensam ledig tid för första gången på flera veckor så vi hade planerat in en snabb vända till Västerås. Medan vi väntade på mamma som skulle ha Alex under tiden (Pojken har fortfarande rätt rejäl hosta och var varken sugen på eller i skick för att shoppa.), passade vi på att städa ur Iris lite. Alex blåste såpbubblor och Texas fick lite övning i att slappna av fast vi var utspridda lite här och var. Han skulle nog helst vilja att vi satt i en ring runt honom hela tiden och har lite svårt för att vi delar på oss men det tar sig. Han blir fortfarande stressad men han slappnar av snabbare och snabbare för varje gång. 

När vi satt i bilen på väg till Västerås fick vi ett glasklart bevis på vilken liten håla vi faktiskt bor i. Nicklas ringde till en kompis och det visade sig att han och hans familj befann sig ungefär en och en halv mil före oss - också på väg till Västerås för att handla. Hans svåger med familj befann sig någon mil framför dem och ännu lite längre fram åkte en annan av Nicklas vänner. Vi mötte även två stycken vi känner som var på väg hem från Västerås. Ja, där ser ni. Så fort det blir helg sätter sig större delen av hålans invånare i bilen och åker åtta mil för att handla sen åker de åtta mil hem igen.

Ca 13000 invånare (varav ungefär hälften jobbar på bruket och en fjärdedel är arbetslösa) och 14 pizzerior - det är Fagersta det.

Fagerstas slogan är "Här får du livstid"

- och så fort helgen kommer flyr vi på permis.

På vägen mellan Västerås och Fagersta, ungefär vid halvvägsträdet, åker man en bit alldeles jämte Kolbäcksån. Varje gång vi åker där får jag en så stark längtan efter att paddla kajak att det gör ont i magen. En kajak har är någonting jag så himla gärna vill ha och jag fönstershoppar på nätet flera gånger i veckan. Men det är aldrig prio ett och det finns så mycket annat som vi behöver lite mer så det har aldrig blivit av. Men en dag ska jag skaffa mig min efterlängtade kajak... En tvåmannakajak eller en fiskekajak så att det får plats en hund eller två också.

Vi handlade kalasgrejer till Alex försenade 5-årskalas i morgon och så var vi in på djuraffären och köpte en dragsele och en draglina åt Texas. Äntligen! Jag är en total gröngöling på drag så naturligtvis bad vi om hjälp. Jag vill ju ha bra grejer som passar ordentligt och sitter som de ska så att jag inte förstör honom. Vi fick jättebra hjälp och jag tror att det blev bra. De verkade veta vad de pratade om i alla fall.

 En ca 2 meter lång draglina/koppel där de sextio centimetrarna närmast hunden och de fyrtio centrimetrarna närmast föraren är fasta, resten av linan är elastisk. Hon sa att den skulle vara bra, jag tror och hoppas att hon har rätt. Det lär vi ju snart märka. 

Det var tydligen lite svårt att hitta en sele som passade bra eftersom han är så lång och hans bröstben sitter ganska lågt (tydligen, jag kan inte sånt där - än) men till slut hittade de den här och de sa att den sitter som ett smäck. Jag hoppas att de hade rätt. Jag tror det men har svårt att lita fullt ut på folk när jag själv är en total gröngöling och inte vet riktigt vad jag ska kolla på. Men det där är ju deras jobb, de borde kunna sina saker, det var tre stycken som hjälpte oss och en av tjejerna drog med sina egna hundar så jag får ju lov att lita på dem. Vi lär ju snart märka hur det funkar men det verkar bra i alla fall. Om någon har koll på sådana här grejer och har några synpunkter eller tips så får ni gärna slänga in en kommentar.

Nu tror jag att mitt bäcken har läkt tillräckligt för att klara en kortare löprunda så på söndag morgon drar vi ut på premiären och testar grejerna. En tidig runda runt Linjan får det bli. Ca åtta kilometer tror jag att den ligger på och det blir nog ganska lagom att börja på. Vi springer inte hela vägen heller utan promenerar de första 1-2 kilometrarna i rask takt för att värma upp lite och så att Texas får chansen att göra ur sig ordentligt sen får vi se hur långt mitt bäcken och tappade kondis pallar. Jag hade gärna gett mig ut på en gång men jag vill ta den första vändan tidigt på morgonen när vi inte riskerar att träffa på några andra hundar och en massa folk så att vi får känna på varandra i lugn och ro innan vi slänger in en massa störningar. Och i morgon har vi fullt upp så då hinns det inte med. Jag vill ju inte riskera en bärsärkarmarsch om mitt bäcken skulle börja gnälla och jag får svårt att hålla emot och få stopp på honom. För det är en sak som är säker - När Texas drar så drar han verkligen. Jag längtar tills på söndag morgon, det här ska bli så sjukt kul!