Då var vi hemma igen.

Resan hem i lördags var lång och seg. Annars brukar det vara tvärt om, att resan ner känns som en oändlighet när allt man vill bara är att få komma fram och träffa alla medan resan hem brukar vara rätt skön och gå ganska snabbt. Först, när man svänger ner genom allén och den sista skymten av huset och familjen som står där på gräsmattan och vinkar försvinner bakom ekarna, då får man kämpa mot klumpen i halsen och det känns alltid lika sorgligt att åka genom Mölnlycke en sista gång och inte veta när man kommer tillbaka igen men efter ett tag är det ganska skönt med tystnaden i bilen och att ha Nicklas och Alex för sig själv. Då kan de i inte rymma utan är tvungna att prata med mig hur mycket jag vill :) Jag gillar att åka bil med familjen. Men den här gången var det helt bakvänt, resan ner gick bra och det kändes som den gick mycket snabbare och smidigare än den borde ha gjort med vagnen hängandes där bak, vi kom till och med fram betydligt mycket tidigare än beräknat. Resan hem däremot kändes verkligen oändlig. Det tog oss fem (!) timmar att åka de första sjutton milen! Vi har åkt hela sträckan på fyrtiotvå mil snabbare än så, mer än en gång. Men Iris var rätt tungt packad och släpade på husvagnen, det blev en omväg på några mil för att lämna av husvagnen och så blev det betydligt fler pauser än vad vi brukar unna oss på den resan. En matpaus, sju toapauser (!), en akut ciggshopping, en husvagnsdumpning och en bensträckare. Helt galet. Men sträckan mellan Karlsborg och Fagersta gick snabbt och smidigt. Klockan ett svängde vi ut genom ekallén på Långenäs och en minut över nio svängde vi in i Fagersta, en minut för sent för att hinna hämta ut mitt paket från Adlibris som låg och väntade på OKQ8. Det var skönt att få sova i sin egen, renbäddade säng. Texas verkade först förvånad över att vi var tillbaka igen men sen skyndade han sig att provligga alla sina bäddar och favoritplatser och nu verkar han var ifatt och nöjd med bäddningen överallt igen.

Det finns en hel del ställen med roliga namn på vägen mellan hem och hem

men det här är en av mina favoriter :D

Iförrgår och igår skulle vi ha städat, tvättat och packat upp men väskorna står fortfarande kvar på vardagsrumsgolvet, tvättmaskinen har bara börjat rulla lite smått så sent som idag och städningen påbörjade jag så smått igår morse men har en hel del kvar än. Vi har mest gottat runt här hemma, gjort ytterst lite nytta, varit ute i skogen, lekt och tagit sovmornar.

Jag har Duschat Texas ren från saltvatten, och tagit upp träningen som har legat och vilat i över en vecka. Jag tror faktiskt att de här mer eller mindre kravlösa dagarna har varit väldigt nyttiga för han har kastat sig in i våra små övningar med ny entusiasm och förväntan. Vi tränar fortfarande väldigt basic grejer och jag har egentligen inga planer på att avancera allt för mycket när det gäller lydnad och Texas. Vi lägger fokus på kontakt, rent praktiska grejer som är bra att ha i vardagen, lite uthållighet och framför allt - att det ska vara skoj! Sånt som de flesta tränar med en valp eller slyngel egentligen.
Efter uppehållet har han blivit lite mer uthållig i kontaktövningarna så det har jag utnyttjat. Vi ligger fortfarande på en väldigt låg nivå - köksgolvetnivån - men vi har skoj och det är det viktigaste enligt mig.

Nicklas har börjat jobba igen efter semestern och jag ska ta tag i allt här hemma fast i lugn och ro. Försöka hinna med att börja läsa mina nyanlända böcker (925 olästa sidor av förväntan och spänning!!!) och fortsätta med våran egen bok. Det har varit fullt ös här den sista tiden så boken har blivit bortprioriterad men nu ska jag se till att komma igång igen. Det känns som att ett litet uppehåll har varit ganska nyttigt för nu brinner det i fingrarna och inspirationen ligger på topp igen, det är bara alla andra saker jag måste och vill göra som står lite i vägen nu men det handlar ju mest om att man får ta sig tid. Starcrossed triologin och våran bok får nog ta och samsas om kvällarna.

Just nu håller jag på att läsa igenom Helena igen eftersom det var så länge sedan sist. Sen ska jag kasta mig in i Hades och Nemesis. Det känns både fantastiskt och lite jobbigt att ha båda de sista böckerna i triologin hemma. Fantastiskt för att väntetiden mellan böckerna kommer att vara noll. Jobbigt för när jag har läst ut Nemesis är det verkligen slut, på riktigt. Jag avskyr när en bok eller serie jag tycker om tar slut. Det är en bitterljuv känsla på något sätt och jag känner mig alltid lite övergiven när sista ordet är läst.

En annan spännande sak som jag upptäckte när jag kom hem är att jag fått ett mail från Hundstallet. De undrar om vi vill komma på deras öppet hus i September och visa upp Texas i samband med att de tar upp några av sina vanvårdsfall. Lite nervöst är det allt, eftersom det stod någonting om en kort intervju också och så har vi inte fått full kläm på det där med andra hundar än. Fast det är mest spännande och naturligtvis kommer vi att vara där!