Oväntad men välkommen surprise!

För lite mer än en vecka sedan upptäckte jag av en slump att Texas är inklickad. Det var väl inte helt oväntat egentligen för jag tror att de använder klicker till ganska stor utsträckning på Hundstallet (jag är inte helt säker men jag TROR det). Jag upptäckte det faktisk av en slump när jag höll på att rota bland en massa hundgrejer och hittade min gamla oanvända klicker som jag fick på valpkursen med Orvar för över sju år sedan. Jag fick ett barnsligt infall när jag såg den och var tvungen att klicka en lite melodi och vips så hade jag en nos i örat, en nos som hade sovit mycket djupt bara några sekunder tidigare. Tänkte att det inte var så konstigt att han reagerade på ljudet och skyndade mig till godisburken för att belöna honom. Sen var jag naturligtvis tvungen att testa och det var ingen tvekan om saken, han vet mycket väl vad klicket betyder.
Det här är ett nytt och spännande kapitel för mig, det är nämligen första gången jag känner att en klicker är till någon speciell nytta i träningen. Det beror naturligtvis på att jag inte har bemödat mig om att klicka in varken Max eller Orvar. Jag tror faktiskt inte att jag visste vad en klicker var när jag hade Max. Med Orvar vet jag faktiskt inte varför det inte blev av, jag var väl inte speciellt frestad av idén helt enkelt, det fungerade bra för oss ändå. Men nu, när jag har en hund som tycker om att träna med klicker blev det ju genast skoj. Att träna med klickern verkar ge Texas väldigt mycket också då han är en hund som jobbar ganska självständigt och gärna tänker själv istället för att hela tiden be om vägledning, en stor skillnad mot vad jag är van vid. Klickern har blivit ett ypperligt sätt för oss att kompromissa, han får tänka utan att jag lägger mig i och stör hela tiden (ja, det är faktiskt så han verkar uppfatta mina försök till 'vägledning') och jag får ett utmärkt tillfälle att vägleda hans egna tänkande. A win-win situation med andra ord!
Den här första tiden har jag bara klickat när han har utfört saker jag ber honom om, saker som han redan kan. Dels för att klicka in den nya klickern, dels för att bättra på de kommandon han redan kan men mest för att jag ska lära mig klicka rätt, få in timeingen och bättra på reflexerna.
Nu känner jag att jag har fått ganska bra kläm på den här klickgrejen så igår inledde vi lite free shaping i köket. Vi börjar enkelt med en tasstarget och under tiden ska jag läsa på lite mer så får vi se vart fantasin tar oss i framtiden. Men en sak är då säker, det här med klickerträning passar oss utmärkt och det är fantastiskt kul!
(Dessutom har det gjort hela höger-vänsterträningen som vi kör inför draget, mycket, mycket lättare. Snart är vi redo att lägga in ett 'rakt fram' kommando, jag har bara inte bestämt mig för vilket ord jag vill använda än.)

Efter att ha legat längst ner i en av hundlådorna så har den äntligen fått flytta upp. Den är ju uråldrig

men vad gör det så länge den fungerar? Dessutom faller den rätt i handen när man vill ha tag i den.

Mycket praktiskt!