I helgen pratade jag och Alex lite om dagis, skola och jobb. Lite om hur allting går ihop och fungerar och så, pojken har en hel del funderingar om det mesta nu för tiden. I alla fall så undrade han när han skulle få börja jobba och tjäna pengar som pappa så att han kan köpa egna snyggingbilar för sina egna pengar. Jag talade om att först måste han gå på dagis i ett år till, sen ska han gå i förskoleklass ett år och sen måste han gå i skolan. Han missförstod mig och trodde att han skulle gå i skolan ett år också, sen kunde han börja jobba. Jag sa ett han måste gå i skolan i tolv år - minst, men att man kan sommarjobba när man blir större. Pojkens reaktion var då: VA!? MEN JAG HAR JU INTE ENS TOLV FINGRAR! DET ÄR JU JÄTTEMÅNGA ÅR! Han blev sjukt besviken så vi bestämde att han skulle få börja tjäna lite pengar hemma tills han blir stor nog att sommarjobba. Han är numera överhuvud över sopkastningen här hemma, när jag viker tvätt lägger han in sina kläder i sin garderob och så plockar han undan efter sig när han har ätit klart. Lönen för det blev fyra guldtior varje fredag. Jag försökte förhandla in fem guldtior men pojken var en stenhård löneförhandlare så vi skakade hand på fyra till slut.
Eftersom vi ska åka till Rättvik och hämta kickbiken i morgon så fick han sin första lön redan idag, så att han ska hinna handla sina efterlängtade snyggingbilar innan vi åker. Han har skött sitt jobb mycket bra och med största möjliga allvar hela veckan så han fick en extra tia som bonus, det accepterade han i alla fall.
Alex kastar de sista soporna innan sin första lön.
Första lönen. Pojken är mycket nöjd och mycket stolt över sig själv.
Det är förresten jag och Nicklas också!
Idag har det varit för varmt för att göra någonting fysiskt som Texas skulle kunna få någonting vettigt ut av. Och för varmt för att jag skulle orka själv heller för den delen, så vi har kört lite balans och hjärngympa istället. Free shapingen går förvånansvärt snabbt framåt. Jag är uppriktigt förvånad över hur snabbt Texas fattade grejen med tasstarget och även nostarget som vi lade till för att variera oss lite. Hade han inte varit så totalt nollställd i början så hade jag faktiskt trott att han kunde det sedan innan. Man kan praktiskt taget se hur hjärnan snurrar på full spinn innanför ögonen på honom när han tänker, sen klickar det till och det ser nästan ut som om han vaknar ur trans när han kommer på en idé som han sedan testar. Det är galet skoj att se! Vi har tränat en fem - sex korta pass utspridda under dagen och han har gått från att stå och titta tomt på mig och undra varför jag sitter still på golvet med ett kastrullunderlägg framför mig och en skål köttbullsbitar som jag inte verkar vilja bjuda på, till att sätta tassen på underlägget med en bestämd klatsch även om jag flyttar runt det i köket, på bara de här få och korta passen. Jag är impad. Är det normalt att det går så fort? Det känns helknäppt. jag trodde att vi skulle ha att göra med det här ett tag men nu är jag ju tvungen att lägga upp en ordentlig plan för hur jag vill fortsätta redan nu. Fast jag älskar att bli utmanad tillbaka, det är ju en av tjusningarna med att träna hund, att ständigt vara tvungen att förbättra sig själv för att kunna ligga steget före hunden. Att inte bara fokusera på att utmana hunden utan att dessutom upptäcka att man blir utmanad själv. Kanske är det en välsignelse man får genom att vara så pass 'ny' i hundvärlden men jag hoppas att det håller i sig för resten av livet.
På de korta promenaderna som vi har tagit idag har vi hållt tempot nere men passat på att öva lite balans. Texas har inte helt koll på vart han har rumpan någonstans men det tar sig. Nu kan han ställa sig på en betongsugga och stå kvar där utan att bakbenen glider ner nästan varje gång. Vi varvar den presicionsträningen med att promenera över parkbänkar, hoppa upp på lite olika lämpliga grejer och hoppa över några andra - bara för att det är skoj. Det är viktigt att ha kul på vägen, annars är ju livet inte mycket värt. Texas tycker att det är kul att få busa till det lite och han ser lika lycklig ut varje gång jag hittar på något som är lite sådär halvbusigt och oväntat. Helst när jag far upp på saker själv och han får följa efter. Folk måste ju tycka att jag är helt knäpp, men jag är ju i alla fall lycklig :D
Detta är på eftermiddagen. I skuggan. Nu har det sjunkit till 26 grader.
Jag fick ett bra tips från en blogg jag läser: http://dogparkour.se/?page_id=485 och gjorde en egen variant till kvällsmat åt Texas av det vi hade hemma. Det var inte så mycket så jag tog fyra köttbullar och körde i mixern till en smet. Blandade i vatten och köttbullesmeten i hans torrfoder och lade i en påse som jag slängde in i frysen. Tog ut den ungefär en halvtimme innan han fick den så att den hann tina loss från påsen och gick lätt att tippa ur i en skål. Han verkade uppskatta den kvällsmaten mycket och gnagde på med liv och lust. Det kommer garanterat att bjudas på liknande här hemma i fortsättningen - speciellt när det är såhär varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar