Nöjd kille.
Ankmamman som bor vid stranden har sex ungar kvar av de elva som hon hade från början.
Nu börjar de bli stora och har bara några enstaka dun kvar.
Jag gillar att meta och jag tycker att det är sjukt spännande när det nappar lite men jag är inte så förtjust i att de fastnar på riktigt. I alla fall inte när de är så små att de inte går att äta. Det nappade en hel del igår fast mest så snodde de maten av mig. Det är perfekt fiske enligt mig. Fast fem rackare var så glupska att de fastnade, tre av dem kunde jag släppa i igen men två svalde kroken så illa att jag fick lov att ha ihjäl dem och ge dem till måsarna.
Jag trodde att Taxas skulle bli på hugget av sprattlande firrar men han var inte alls imponerad.
Han nosade väl lite på dem men sen var de inte det minsta spännande längre.
Vi var ute ganska många timmar men till slut gav vi upp och började dra oss hemåt. Jag valde att undvika riksvägen med Mr Överenergisk och tog farfars småvägar över Björsbo, bort till den större grusvägen som går över Silvbergsled. Min bonusfarbror och hans familj bor på vägen och de har en tik som brukar springa lös men jag bedömde att det inte skulle vara någon fara att stöta på henne. När hon hörde oss på håll skällde hon och kom rusande men så fort hon rundat hörnet och fick syn på oss tystnade hon, stannade upp och började sända ut en hel kaskad av lugnande signaler. Hon gjorde sig liten, kollade in läget, fjäskade lite, kom lite närmare, gjorde sig liten, fjäskade och fortsatte så tills hon kom ända fram. Texas var lite spänd när han hörde henne men inte kunde se henne men när hon kom fram och var så artig blev han nyfiken. Fast en snabb hälsning räckte gott, sen ville han bara framåt igen. Chilli däremot, fjäskade för glatta livet. Hon gjorde allt för att Texas skulle ge henne lite uppmärksamhet men han ville bara få röra på sig. När han upptäckt att de har katt övergick fokus till den och Chilli fortsatte att fjäska förgäves. Det gjorde inte ens någon skillnad att hon löpte, Texas hade viktigare saker för sig, så som katter och långpromenad. Stackars Chilli.
Den efterlängtade långpromenaden hem var lika trevlig som jag hade föreställt mig - tills vi kom ut i skogen bortanför stallet, då blev jag akut skitnödig och vi hade halva vägen kvar hem. Försökte ringa Nicklas för att be honom hämta oss men batteriet i telefonen dog så jag fick vackert knipa och knalla resten av vägen. Trevligare promenader har vi ju varit med om. Men vi fick i alla fall en promenad på strax över tolv kilometer och Texas var nöjd när vi kom hem. Inte trött men nöjd. Nu längtar vi efter temperaturer på runt femton grader så att vi kan få jobba lite utan att värmen tar kol på oss!
Hunden som undvek kladd till nästan vilket pris som helst för bara några månader sen
letar nu upp varje lerigt dike han kan hitta. Det är säkert svalkande och skönt att gå i.
Idag blir det en fixardag hemma. Vi ska tvätta så att vi har kläder att ta med oss till Göteborg, för på lördag morgon åker vi! Så ska vi ta och städa ordentligt här hemma, försöka sanera ut så mycket pollen som går för grabbarnas skull. Har en känsla av att det kommer att bli en hel del städning den närmaste tiden, alla tre verkar nämligen vara extra känsliga för något som förökar sig för fullt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar