Morgonen började med att Texas tjurade. Ibland är han lite osugen på frukost så vi brukar blanda ner en liten påse mjuk kattmat och blanda i vatten så att smaken får suga in sig ordentligt i kulorna på så vis vet jag att han alltid får i sig frukost och lite extra vätska som start på dagen. Visst äter han oftast men det har blivit så att han får det till frukost varje dag men så tog kattmaten slut och vi missade att köpa ny innan affären stängde på kvällen. När han upptäckte att det saknades något viktigt blev han såhär besviken.
När jag inte lyssnade gick han ut och lade sig demonstrativt med ryggen till och blev plötsligt mystiskt döv.
När brorsan dessutom fick glass efter frukosten gick han och välte ur sin frukost
sen gick han tillbaka ut och tjurade ett tag till.
Så bar det av. En speedad pojk, en motvillig Nicklas, en hungrig hund, två förväntansfulla dykare och en fullastad lastbil rullade ut genom allén och iväg mot Marstrand.
Både Alex och Texas är vana vid att åka båt vid det här laget och det var nog ganska tur det för vi var rätt fullpackade, inte speciellt tungt men skrymmande så det var lite trångt i båten. Dessutom är Nicklas inte helt säker som sjöbuse än. Lägg märke till alla de fina lyxbåtarna, det var naturligtvis inte någon av dem vi åkte med. Vi körde på brorsans heliga plasteka, farsans kanadensare och en av kajakerna. Jag menar... det är ju ingen sport att glida iväg med dykutrustning för två personer och proviant för fem personer och en hund om man tar en sån där. Och det kallas ju ändå för sportdykning.
Texas var överlycklig över att få springa helt fritt. Först gick han lite lätt bananas men han lugnade ner sig förvånansvärt snabbt och höll sig hos oss andra. Tills han upptäckte fåglarna. Tärnorna låter ju som pipleksaker när de flyger förbi och Texas for efter, med blicken upp mot fåglarna och i full galopp. Då kopplade jag honom för det var sjukt läskigt att han for omkring bland klipporna utan att se vart han sprang. Det skulle vara så lätt gjort att trampa snett, missa ett hål eller rent av löpa rätt över ett stup. Men han var lycklig så länge det varade.
Alex var också nöjd med friheten. Fast lyckligast av allt var han över att det fanns ett helt hav att kasta sten i och att det fanns en hel ö av stenar att kasta i det. Han kastande sten nästan hela tiden och det är ett under att han inte fick träningsvärk. Han börjar få in snitsen och bli riktigt duktig också.
Mina fina hjärtan.
Alla trivdes bra med tillvaron. Det ljuva livet som Alex kallade det. Till och med Nicklas tyckte om ölivet om man bortsåg från tältnatten och bristen på en riktig toalett.
Dykningen var helt fantastisk! Sikten var ganska bra och strömmarna har legat på in i viken och fyllt den med näring så djurlivet var riktigt livat mot vad det brukar vara. Dessutom har det inte varit sådär jättevarmt i sommar och det gör ju sitt till också. Vi såg en himla massa fisk, flera stim, en jäkla massa krabbtaska och en hel del annat. Inga sälar däremot och inte en enda öronmanet vilket kändes jättekonstigt.
Havet är vackert. Helt fantastiskt!
Utsikten kan man ju inte heller klaga på.
Skymning och solnedgång.
Morfar berättade spökhistorier och Alex var helt tagen.
Att vakna först av alla, riktigt tidigt på en ö i havet. Det är nog en av de saker jag älskar mest av allt i hela världen. Speciellt på 'våran' ö. Fast jag saknade fiskmåsarna, de verkar ha flytt från havet och bosatt sig på fastlandet istället. Det känns tomt och jättekonstigt. Det är nog första gången jag inte blir väckt av fiskmåsskrik på morgonen men förmodligen inte den sista...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar