Klart.se hade rätt, temperaturen sjönk igår och verkar fortsätta hålla sig runt tjugo grader som högst. Jag och Texas firade med en sväng över Linjan på vägen hem från jobbet igår kväll. Det var rätt svalt, ca 17 - 19 grader och regnade. Det blev ännu en lugn vända för även om det var relativt svalt och luften var lättare än på länge så var det inte svalt nog för att ge frikommando och låta honom sträcka på benen, hur gärna vi än vill det.
Dessutom är vi inte tränade för det än, Texas behöver lite mer fysträning först och jag behöver bättre balans och jag vill fortfarande kunna läsa honom bättre. Fart är fruktansvärt kul men det kan vara riktigt farligt också, särskilt som vi inte är riktigt redo för det än. Och fart när det gäller Texas är verkligen fart. Jag försöker hålla oss i trav till största delen med några inslag av galopp då och då för att variera honom lite. Det skulle vara galet kul att släppa på kontrollen, låta honom löpa och bara hänga på, adrenalinjunkien i mig vill inget hellre. Det är nog hans högsta önskan också. Men, på grund av just det måste jag vara extra noga med att tänka efter först så att vi inte skyndar på för snabbt i rent lyckorus. Det har varit en varm sommar med väldigt lite fysträning och jag vill inte riskera att skada Texas genom att ha för bråttom. Jag måste få lite bättre koll på hans rörelsemönster och bättre balans också, ingen vinner någonting på att jag går och spräcker bäckenet (eller något annat den här gången?) bara för en kick (igen). Jag är hellre lite för försiktig än har lite för bråttom och det är ju faktiskt inte tråkigt bara för att det går sakta. Eller ja, sakta går det väl inte heller, inte egentligen. Han är ju alltid väl uppvärmd innan vi börjar och jag tror inte att han skulle ta skada av att få dra på lite men jag vågar inte riktigt ta risken utan försöker få honom att hålla en maxfart på runt 25 km/h som jag vet att vi båda kan hantera fint. Efter några hundra meter, när han har fått spatta av sig det värsta så håller han en ökad jämn trav och jag tror att vi har hittat ett tempo som vi trivs bra i båda två. Han ser ut att trava på utan ansträngning, andas rytmiskt, rör sig lätt och obesvärat utan att gå på snedden och utan att ständigt försöka tjuvöka.
Gårdagens vända över Linjan var i alla fall som en frisk fläkt i ett kvavt rum. Vädret var fantastiskt, skogen luktade levande igen, marken var mjuk och fin för tassar och ben, regnet svalkade skönt och det var lätt att andas.
Blev lite överrumplad inatt och har mått rätt taskigt idag så dagen har gått i soffläge och Nicklas har stått för rastning av Tex och fredagsmysfix åt familjen. Jag börjar känna mig som någonting som liknar en människa igen men jag tänker fortsätta kvällen i soffläge och kolla på The Host med min man sen får det bli en tidig kväll. Förhoppningsvis med mer sömn än jag fick i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar