Texas har fått kläm på läget. Vi har alltid varit noggranna med att våra hundar ska kunna låta bli att tigga vid matbordet. Inte att de ska låta bli att tigga vid matbordet utan att de ska kunna låta bli. De har gärna fått vara med och kolla vad det bjuds på och tigga till sig en munsbit eller två så länge de har klarat av att gå därifrån när vi säger till dem. Det är ju inte alla som vill ha en blöt hundnos på bordet när man åker bort och det är inte alltid så lägligt när man har gäster hemma heller.
Max var väluppfostrad och artig vid matbordet. Han satt på en egen stol men han hade för lätt för att lägga på sig så han fick sällan smaka utan fick äta sin egen mat vid bordet och var nöjd över att bara få vara med. Smilla försökte stjäla vad hon kunde under ett obevakat ögonblick och fick hålla sig på golvet och oftast fick hon ligga ner så att hon inte skulle nå upp och kunna förse sig själv. Orvar tog aldrig någonting utan lov, vi kunde lämna chipsskålarna på golvet efter ett fredagsmys och de stod fortfarande orörda kvar på morgonen, han ödslade inte tid på att tigga i onödan. Han listade snabbt ut att vi ropade på honom om det bjöds och gjorde vi det inte det så vilade han hellre i hallen istället. Texas vill väldigt gärna vara med mitt i smeten och har nu kopplat att han gärna får det om han håller sig någotsånär i skinnet. Han anstränger sig hårt för att inte gå över gränsen även om han ligger och gnuggar farligt nära den hela tiden. Han vill nog helst ligga på bordet, mitt i frukosten och bli bjuden på lite av allt men håller sig på golvet (med baktassarna i alla fall). Han servar inte sig själv men är väldigt bra på att påminna oss om att han finns där och är sugen genom att putta på oss med nosen med jämna mellanrum. Han har också insett fördelen med att byta person lite då och då så att man inte irriterar någon och riskerar att få gå ifrån bordet. Han är bra söt och får hållas så länge han är artig, han kommer undan med att vara lite påträngande så länge han lyssnar när vi säger ifrån och går därifrån om vi ber honom och det gör han ju.
Kollar om det finns något att hämta på morsans sida av bordet.
Eller kanske hos farsan eller brorsan?
Ja men se där!
Junior har inte förstått att han får sitta vid bordet utan att behöva tigga fint.
Igår körde vi Alex till Hova där pappa mötte upp oss och tog med sig pojken hem till Långenäs. Pojken ska vara på semester hos sin morfar och resten av min familj i en hel vecka. Det känns lite tomt och trist här hemma nu. Det är märkligt det där, innan han åkte kändes tanken på att få lite egentid, både för mig själv och med Nicklas, väldigt lockande och ganska skön men nu när han inte är hemma känns det bara vemodigt och tomt. Fast vi får väl passa på att använda tiden nu när vi har den, om inte annat så för att få den att gå. Resan hade i alla fall gått bra och när jag ringde för att säga godnatt hade han inte tid att säga mer än just 'godnatt'. Han var nämligen en grön klätterödla som var väldigt trött och skulle gå och sova och alla vet ju att gröna klätterödlor egentligen inte kan prata :)
Det var kul att träffa pappa igen, även om det bara var väldigt kort, och jag fick lite dåligt samvete över att vi inte gjorde dem sällskap när de gick in och åt. Texas var väldigt uppe i varv över att få träffa pappa igen dessutom var det loppis och en hel del som hände runt i kring just då så det kändes inte helt schyst mot de andra gästerna att ta med sig honom in på uteserveringen. Även om han lugnade ner sig ganska snabbt så tycker jag inte att man ska ta med sig en hund in bland folk som vill äta i lugn och ro om den inte ligger lugnt och stilla utan att störa. Folk kan ju vara rädda, allergiska eller helt enkelt inte gilla hundar och jag vill inte utsätta varken dem, mig själv eller min hund för en eventuell situation som skulle kunna uppstå med en lite småstissig hund på ett sådant ställe om någon skulle ta illa vid sig. På lördag ska vi se till att komma lite tidigare hemifrån så att vi kommer dit före pappa och Alex. Då hinner vi rasta Texas ordentligt först och låta honom kolla in läget en stund så då kommer det nog att gå betydligt mycket bättre och vi kanske hinner träffas lite längre.
Vi stannade vid ett jättefint sandtag för en toapaus på vägen. Tyvärr hade ett gäng blåbärsplockare hunnit dit före oss och lämnat efter sig ett halvt läger. Det låg hemmagjorda grillar, trasiga stolar, skräp och en hel del annat slängt lite hur som helst. Jag hade egentligen velat plocka med mig skiten och kasta det men det var så stora grejer att vi inte kunde ha fått med oss det i bilen eftersom vi var fullpackade. Det är sjukt tråkigt att de förstör så mycket när de drar fram, annars hade jag inte haft något emot dem...
När vi sagt hejdå till Alex och pappa var vi rätt hungriga och bestämde oss för en McDrive. Jag är nämligen löjligt förtjust i dom där chili cheestopparna och bangar inte för en chans att få sätta tänderna i en. Tyvärr så har jag två bråkiga visdomständer som knölar och gjorde upplevelsen betydligt mindre trevlig än jag hade väntat mig...
Så små, så onyttiga och så GALET goda!
Vi tog vägen över Kungsör hem och hämtade upp Nicklas pappa. Det var nämligen cruising i stan igår och de är ju båda galna i bilar så... Själv låg jag nerbäddad hemma i soffan under biljippot men följde med och skjutsade hem honom på kvällen igen. Jag var lite orolig över hur Texas skulle reagera på Nicklas pappa. Han har nämligen inte riktigt samma kroppsspråk som en 'vanlig' person och skulle kunna uppfattas som lite läskig för en hund. Speciellt som vi inte vet exakt vad Texas har varit med om, men han grejade det galant. De verkade tycka bra om varandra och det var ju kul!
Vi kom hem rätt sent och det blev ganska många timmar i bilen igår men jag gillar att åka bil med Nicklas för då får jag ha honom helt för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar