Vaknade lite sent men överkomligt, hoppade in i duschen och blev kvar lite för länge, kom ut och upptäckte att termometern stod på fyrtiograderssträcket. Visserligen i solen, mot väggen på balkongen så den överdrev helt klart en hel del men de dagar som har varit överkomliga för lite arbete i verkligheten har den visat på 20 - 25, så 40 kändes ju allt annat än okej, hur mycket den än luras.
Det blev alltså en kort morgonpromenad och lite pul hemma istället medan Nicklas rymde iväg och meckade lite bil (någon annans bil).
Försökte fjäska i Texas frukosten med hjälp av lite extra gotta, han äter ju som sagt rätt dåligt de dagar han inte får arbeta ordentligt, men när jag kom hem från jobbet hade Nicklas fortfarande inte fått i honom speciellt mycket. Jag vill inte ge mig ut och dra med en hund på tom mage så jag stannade hemma med Alex och Texas medan Nicklas åkte iväg och meckade en annan bil (återigen någon annans).
Nu har jag fått i honom lite käk men inte tillräckligt för hårt arbete. Det får bli en långpromenad istället. Efter det kommer han nog att äta som vanligt igen så får vi ge oss ut på en vända innan jobbet imorgon.
Får se om vi hinner med en premiärvända på inlinesen imorgon kväll när jag slutar jobbet. Vi har nämligen vant Texas vid haltin nu så Nicklas är sugen på en liten provvända med hjärtat. Turerna på inlines kommer att hållas korta och lätta eftersom de måste hållas på asfalt men det kan vara trevligt att kunna sticka iväg hela familjen och ta en glass eller så då och då.
Jag gillar inte haltin egentligen men det finns tillfällen då den har varit till väldigt stor hjälp. När jag var gravid till exempel, var det tack vare den som Orvar fick komma ut och röra på sig i den utsträckning han faktiskt fick. Han var ju inte alltid helt pålitlig och utan haltin hade jag kanske inte kunnat hålla honom om någonting hade inträffat då. Nu gjorde det inte det och jag hade nog inte behövt den egentligen men den var en trygg försäkring i det läget. För att inte tala om när jag spräckte bäckenet och Nicklas gick med vänster arm ur funktion.
När det gäller Texas har jag tänkt såhär: Cykling är nog en bra träningsform att varva med draget. Det låter honom öka på stegen lite utan att behöva ta i. Nackdelen är att Texas tror att han kan dra en cykel med halsen, eller tror och tror - han gör det. Jag är inte helt haj på att cykla och kan faktiskt inte cykla fort nog för att han inte ska dra, på ett säkert sätt. Han springer alldeles för fort för det. Dessutom är ju inte tanken att vi ska ösa på så fort vi kan (det tjänar inte våra syften och är definitivt inte säkert) utan förbättra konditionen och uthålligheten på lite längre sträckor. En halti kan hjälpa oss där, ge oss fler träningsmöjligheter och större variation utan onödiga risker och utan att han släpar runt mig med halsen för det kan ju omöjligt vara hälsosamt.
Så ja, i vissa lägen känns haltin som ett överkomligt pris på motion och/eller säkerhet. Så länge man är försiktig, medveten om riskerna och aldrig rycker i hunden. Och så länge hunden inte kastar sig runt - för att bli av med den till exempel, för ett ryck från hundens håll kan sluta precis lika ödesdigert som ett ryck av föraren.
Vi ska ta och införskaffa oss en storlek större så att han kan öppna munnen helt,
innan vi ger oss ut på några långa sträckor.
Jag vet inte om jag har berättat det men min ena syster och hennes familj skaffade sig en liten vavva-tös för en månad sedan. Assall. Sjukt söt! Hon blev ihjälbiten av en annan hund när de var ute med barnen i lekparken igår. Alltså, det är alltid hemskt när sådant händer men i lekparken av alla ställen... Det skär i hjärtat när jag tänket på att mina tre små systerdöttrar såg sin hundvalp dö på detta tragiska sätt. För att inte tala om alla andra familjer och barn som kanske var där just då. Ett hemskt öde för en knappt fyra månader liten valp som inte ens har upplevt en bråkdel av världen än. Hemskt... Vi tänker på er, älskade, älskade ni ♥
(Ägaren till den större hunden åkte in och avlivade den omgående.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar