torsdag 15 augusti 2013

Är det dags att släppa taget och gå vidare?

Jag och Nicklas ju ut på uppdrag i måndags, det gick dåligt. En bekant har sett en kille cykla runt på någon som ganska säkert är Maggan. Det hade suttit så jävla fint att få tillbaka henne och dessutom få gå lös på någon som förtjänar det - som en liten bonus liksom. Fast hon stod inte kvar där hon hade blivit sedd och vi har inte sett henne sen dess, att åka runt och leta känns ju som lite överkurs även om jag har hållit ögonen öppna när jag ändå är ute.
Nu är det över fem månader sedan hon blev stulen och jag har börjat inse att det nog är dags att skaffa sig en ny cykel, hur mycket det än tar emot. Jag behöver en cykel för att kunna kuska runt till dagis, jobb och hundvakter utan att det ska behöva ta en hel dag att jobba ett knappt femtimmarspass. Men gud vad svårt det är! Jag är en sån där som sällan skaffar saker om jag inte verkligen vill ha dem, när jag sen väljer ut dem ska det kännas rätt och sen slutar det alltid med att jag älskar dem. På gott och ont. Nackdelen är väl att jag har så himla svårt att byta ut dem när jag väl blir tvungen. Det är ju inte så att det inte finns några cyklar där ute... Blocket kryllar ju av dem men jag jämför alla med Maggan och ingen kan mäta sig med henne. Det verkar inte som om andra vill göra sig av med sina Monarker av model Margareta City heller och jag förstår dem.
Nu har jag dock hittat en möjlig kandidat, en vit Cresent, den är dock bara treväxlad men man kan väl inte få allt här i världen... Vi ska åka och kika på henne idag så får vi se hur det känns.

Gud vad vi saknar pojken här hemma! Ingenting fungerar som vanligt när han fattas, jag tror inte att vi har ätit frukost en enda dag sedan han åkte till sin morfar och mjölken har gått ur datum. Han lever livet och har semester full ut, idag tror jag att de skulle till Naturhistoriska museet och kolla in blåvalen, något pojken har sett fram emot jättemycket. Det är bra att han inte är ledsen och längtar hem och visst är det ganska skönt med lite barnledigt men nu räcker det. Nu längtar jag tills på lördag när jag får krama honom igen!

Nicklas, jag och Texas tog en kvällspromenad i Ludvika av alla ställen igår. Vi hade ändå vägarna förbi så vi stannade till vid Stollbergs Gruva och njöt av utsikten en stund:




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar