Haha, vilken miss... Fullmåne... Jaja, den var ju stor i alla fall och lyste starkt som tusan. Och sov gott gjorde jag ändå.
Det här vädret gör mig lite extra sprallig och lycklig. Jag tror inte ens att mina kollegor märkte av att jag är mitt uppe i helvetesveckan igen. Jag var snäll, trevlig, höll inne med svordomarna och svalde varje litet irritationsmoment med glans. Dessutom var det mycket lättare att härda ut när jag visste att jag tog den värsta smärtan igår och att jag bara behövde stå ut i tre futtiga små timmar innan jag fick ge mig ut i friheten. Nu är jag ledig tills på torsdag och tills dess har jag hunnit återgå till normalläge igen.
Någonting som stör mig sjukt mycket, speciellt idag, är detta ständiga klagande på vädret som aldrig upphör hur Moder Natur än vänder och vrider på sig. Det är för varm, det är för kallt, det är för torrt, det regnar för mycket, det blåser för mycket, det är för kvavt, solen bländar.
VAFAN! Blir folk aldrig nöjda?
Och varje år fylls förstasidorna av snökaos, blixthalka och chock-kyla. Alltså på riktigt... vi bor i Sverige, hur stor chock kan det vara? Samma sak inträffar varje år.
Folk får gärna gå omkring och lida över vädret men låt för fan mig slippa höra på!
(Åsa får dispans på vädergnället för det är i princip det ända hon klagar på och lite lär man ju få gnälla av sig.)
Ikväll hägrar BK igen och även om jag gillar friskluften så är jag glad att vi har en inomhushall för inlärning och frys är ju inte en helt bra kombo för de stackars ekipagen.
1 kommentar:
Haha kyla och snö kan ju ta sig i röven!! men så är jag ju ändå en av dom som biter ihop. Cyklar året runt och springer i alla temperaturer!
Skicka en kommentar