I helgen har vi slängt upp julgrejerna. Det var tråkigare än jag hade väntat mig. Jag brukar gilla julstök men hela lördagen hade jag koncentrationsförmåga som en guldfisk. Det var helt enkelt så jävla tråkigt...
Fast pojken var lyrisk bland tomtar och belysning à
och nu är det ju rätt mysigt.
Tomtarna brukar ju inte få flytta upp fören lite närmare jul men att säga det till en förväntansfull lite grabb är som att kläcka ur sig att jultomten inte finns så de fick helt enkelt komma upp lite tidigare i år.
Vi har roat oss med pepparkaksbak också. Alex körde på normal pepparkakshus-stil, jag körde på pepparkakshus ala snöstorm och Ida bestämde sig för att kombinera snöstorm och en grön bredspackling. Jaja, vi ballade ur en aning men jag kan ju lova att när det ska till att ätas upp är det våra som står först på tur.
Sen kom mannen äntligen hem. Oförskämt pigg, med ett nästan fullt ciggpaket i fickan och inte det minsta bakis. En 24-timmars konferenskryssning med julbord och barhäng. Man kunde ju tycka att han skulle vara lite hängig när han kom hem men nejdå, han hade skött sig så bra att jag nästan var lite besviken.
Jag tror att jag får försöka skeppa hit min bästa svåger eller köra ner Nicklas dit, ensam i hans vård för en helg så att han får släppa loss och balla ur lite grann för det verkar som att han är den ende som kan få min man att slappna av och bara vara lite grabbig nu för tiden. Även gubbar måste ju få släppa på hämningarna ibland och min har blivit galet gubbduktig på senare år.
Han hade dessutom med sig mycket uppskattade presenter hem till mig.
Nu ska långledighetens trivselkilon få lite sälskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar