2012 - 2013, ett årsskifte vi sent ska glömma...

Jag gjorde en ordentlig vurpa på brädan igår. Eller ja... vurpan i sig var väl inte så brutal direkt men jag landade rätt illa och smällen blev ganska ordentlig. Fastnade med framkanten i ett påfryst scoterspår när jag skulle svänga och så tog det tvärstopp. Landade på högra höften men det kändes knappt. Däremot kändes det som att ljumskarna trycktes ihop till en date som de aldrig var menade för.
Nicklas lyckades befria mig från brädan med bara en hand och jag lyckades på något vänster stappla mig de få metrarna fram till bilen och ta mig in i passagerarsätet. Liggande. När vi väl kom hem och jag skulle ta mig ur bilen var det omöjligt så jag ringde 1177 och frågade om de kunde fixa en akuttid på familjeläkarna i Avesta så att jag kunde få något mot den värsta smärtan.
De tyckte att jag var löjlig och skickade mig till akuten i Västerås.
Väl där krävdes det två killar för att baxa ut mig ur bilen och några timmar senare kunde de konstatera att jag spräckt bäckenet på två ställen. Jag ville åka hem och läkaren tyckte att jag visst kunde få åka hem - så fort jag kunde bevisa att jag kunde ta mig fram för egen maskin, så jag fick vackert bli kvar eftersom jag inte ens kunde ta mig ner från britsen - med hjälp.

Sjukhusmat... Men efter ett dygn utan mat var den
faktiskt helt ok. Ja, allt utom köttet då.

Och inte kom jag undan nålar heller...

Lyckan var total i morse när jag lyckades ta mig ur sängen själv och insåg att jag inte skulle behöva pissa i en bunke (ironiskt nog kallad bäcken), liggande i sängen, en enda gång till. Det var värt lite möda och smärta för att få gå på en riktig toalett - själv. Tillbringade större delen av dagen med att träna på att ta mig i och ur sängen så smidigt som möjligt för att kunna övertala läkarna om att jag kunde åka hem - och lyckades.
Tänk er synen: Jag i rullstol och Nicklas skjutande på med den ena handen och den andra i gips. Vilket radarpar.
Nu är jag sjukskriven i en månad - till att börja med, knaprar piller och har fått två nya bästa vänner: herr Höger och herr Vänster (kryckorna). Jag tar inte  ett steg utan dem.
Älskade Bella och Ali satte sig i bilen från Gråbo (Göteborg) och åkte hit för att hämta Alex, en heldagsresa tur och retur med bara en fika här när de hämtade upp Junior. Vilken underbar familj jag har! Så nu slipper i alla fall han sitta hemma och ha trisstress bara för att jag och Nicklas är mer eller mindre invalida.

Min man är helt fantastisk. Han åkte två vändor, tur och retur, till Västerås med gipsad arm
bara för att ta hand om mig. Invalido 2 och Invalido 3 - vilket radarpar. Vi får ta hand om varandra nu...

Nicklas ska plocka stygnen på torsdag men kommer att gå gipsad sex veckor till och vara sjukskriven till slutet av Mars - om allt går bra och som planerat.

På fredag är det dags att ta ett sista farväl av Orvar.

Vilket jävla årsskifte... Jag hoppas att resten av året blir bättre, det har vi fan förtjänat!