Nicklas (Invalido 1)är hemma och ordningen är... kanske inte direkt återställd men i alla fall helt ok.
Han är (som det ser ut nu) sjukskriven i tre månader. Det vill säga om allt går bra och som planerat. Jag tror att han går omkring i lätt förnekelse för tillfället. Tre månaders sjukskrivning är nog mer än vad hans medvetande kan greppa om. Så fort det kommer på tal kan man riktigt se hur tristressen börjar krypa under huden på honom vid blotta tanken. Än så länge är det hanterbart eftersom han har ordentligt ont men jag kan ju tänka mig hur den här sjukskrivningen kommer att driva honom till vansinne innan han är tillbaka i matchen igen.
Igår och idag har vi passat på att fixa en massa ärenden - pappersarbeten, myndigheter, skaderapporter, försäkringstjossan och annant nödvändigt ont på förmiddagarna innan jag har börjat jobba. Dels för att få det gjort helt enkelt och dels var min plan att köra ut honom rejält på förmiddagarna så att han höll sig hemma och lugn på kvällarna när jag jobbade. Han ska nämligen helst inte köra bil själv så jag har agerat privatchaufför. Planen fungerade rätt bra igår men idag när jag kom hem hade han dammsugit och moppat golven - med en hand. Där har vi en försmak på hur uttråkad han kommer att vara de närmaste tre månaderna.
Orvar (Invalido 2) är bättre igen men gud vad han har tappat muskler! De där stackars kycklinglåren som jag hade svårt att hålla musklade även när vi höll igång ordentligt börjar tyna bort till nästan ingenting - vilket gör belastningen på haserna ännu värre. Det är en ond cirkel som jag tror kommer vara riktigt svår att bryta. Förmodligen omöjlig.
Nu ska jag dyka ner i soffan med en vitlöksbaugette, en kopp svart vinbärste och senaste avsnittet av the Beauty and the Beast. I morgon blir det till att fixa allt inför jul. Hörde rykten om att vi inte får träffa Lilla Henrik i jul. Trist... Jag hoppas att det hinner ändras igen. Inte troligt men hoppet är det sista som överger oss. Alex som hade sett så mycket fram emot att få leka med Henrik i morgon och på söndag. Och alla vi andra som inte har träffat honom på flera veckor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar