Nu fryser väl ändå helvetet till is!

Igår gjorde jag någonting som jag aldrig hade trott att jag skulle göra.

Jag köpte ett flexikoppel!

Jag har bojkottat dessa otyg ända sedan mamma tvingade mig att använda ett på Max när han utreddes för epilepsin och skulle hållas så lugn som möjligt under utredningen (Det är många år sen, jag är säker på att det fungerar annorlunda idag) men ändå behövde få röra sig lite fritt. En sexmånaders valp med överskottsenergi deluxe - i flexi - i händerna på en 45kilos sextonåring. Det var tillräckligt för att få mig att hata dessa koppel i tio år.

Men igår köpte jag ett till Orvar. Tanken var att han skulle få röra sig lite friare på våra pensionärspromenader. Kan han inte gå så långt kan han väl i alla fall få lite mer frihet ibland tänkte jag. Men, jag var sjukt skeptisk.

Och nu ett stort kors i taket:

Jag hatade det inte. Faktiskt så var vår första flexipromenad rätt trevlig. Jag hade trott att det skulle bli en himla massa trassel i träd, grenar, stubbar och våra ben men Orvar är så inbitet koppeluppfostrad att det gick himla bra. Han var först lite fundersam över sin nyvunna frihet men sen blev han väldigt glad. Alla dessa gofläckar som måste luktas på, alla dessa träd som måste kissas på och inget koppel som hindrade honom. Jag trodde att han skulle missuppfatta sin frihet och tro att jag hade släppt honom lös mitt inne i stan men han fattade galoppen oerhört bra och jag måste ju erkänna att jag faktiskt gillar flexit, nästan lika mycket som Orvar gör.

Nu kan man ju knappast säga att jag är en nyförvärvad flexifantast. Jag hatar fortfarande att möta folk med sina hundar en fem- åtta meter bort och ingen kontroll över huvud taget. Jag skulle aldrig använda flexit så flitigt att Orvar glömmer bort hur man går i koppel, jag skulle aldrig gå ut utan att i alla fall ta med mig läderkopplet och jag kommer att använda det väldigt sparsamt inne i stan.

Men det går ju faktiskt inte att komma ifrån att det är ett väldigt bra sätt att ge Orvar lite mer frihet där jag skulle kunna släppa honom lös men inte riktigt vågar gå så långt.

Orvar var sjukt nöjd över sin tidiga julklapp.