Tre dygns egotid är snart över.

Nicklas och Alex har varit i Hudiksvall hela helgen. De åkte i torsdags kväll innan jag kom hem från jobbet och kommer hem ikväll.

Tre nätter och tre hela dagar har jag alltså bara behövt ta hand om mig själv och Texas. Det är fantastiskt skönt ibland, att inte behöva ta hänsyn och planera in dagarna så att det passar hela familjen. Att få sova så länge man vill ostört eller gå upp så tidigt man vill utan att behöva vara tyst så man inte väcker någon. Att få äta vad man vill, när man vill, om man vill och inte behöva anpassa sig efter andras tider och vad de gillar och inte gillar. Att få ägna sig helt åt sig själv helt enkelt, och bara behöva prioritera sitt ego för en liten stund.

Jag har käkat krabba med Ida och Madde och frossat bland de senaste avsnitten av Livräddarna på Bondi Beach i programbiblioteket.

Ätit choklad före frukosten.

Sovit till kvart över nio två dagar(!).

Kollat på Dumma mej 1 och 2, också med Ida och Madde.

Hunnit med två fantastiska dragturer med Texas och en med Caro.

Duschat aslänge, med tända ljus och Brad Paisley på hög nivå utan att bli avbruten en enda gång.

Och en hel del annat smålyx, det har varit fantastiskt skönt men nu längtar jag bara efter att de ska komma hem så att jag får krama dem igen...

Dagens drag med Texas var en aning intensivt. Vår väg korsades av en råbock under uppvärmningen så Texas var het redan innan vi satte igång. Under turen mötte vi två katter och blev ikappåkta och omkörda av en cross också vilket höll honom en aning mer speedad än önskvärt. Med adrenalinet pumpande och jakten på högvarv ångade han på lite för hårt för sträckan vi tagit så vi tog oss ett par extra vätskepauser och pausade lite längre än vanligt för att han skulle få chansen att hämta andan och svalka sig ordentligt mellan varven. Förutom det gick det fint. Vi mötte betydligt fler personer idag än vi brukar och han fixade passagerna bättre än han över lag har gjort de senaste månaderna. Jag tror att jakten låg under ytan och triggade honom att jobba framåt mer intensivt än han brukar och att mötande personer helt enkelt fick ganska låg prio tack vare det så det är inte speciellt troligt att det håller i sig. Det var i alla fall skönt eftersom vi mötte rätt många idag.

Idag fanns det inte en skymt av traktorarbete i Texas drag. Han var på alerten och spanade oavbrutet efter något ätbart i skogen. Jag var lite orolig att han skulle snubbla eftersom han hade uppmärksamheten överallt utom på stigen men förutom några felsvängar (pga kottar i öronen) så gick det bra.

När Texas fått sin elvakilometersrunda gick jag hem till Madde och böt hund. Texas fick lite kärlek och vila medan Caro fick sela på och följa med mig ut på en tur över Linjan. Åtta kilometer varav ca 1 - 1,5 km drag sammanlagt. Det gick rätt bra. Han är van vid att cykla och vande sig snabbt vid Kicki så det var inget problem alls. Däremot for han omkring som en jätteglad, jättefluffig studsboll över hela grusvägen. Allting luktade ju så gott! Överallt! Och alla vattenpölarna var så geggiga och alldeles perfekta att hoppa i! Och ån låg alldeles vid sidan av vägen och riktigt bad om att bli badad i! Och så luktade det så gott överallt! Och så fanns det så många lerpölar att hoppa i! Och så fick han springa också! Allt på en gång, helt fantastiskt!
Haha, ja det var kul att se honom studsa runt i ren lycka men jag hade fullt sjå med att parera så att jag inte körde på honom när han tvärnitade för en gofläck, studsade mellan vattenpölarna i farten och for från den ena sidan till den andra i rent lyckorus. Som tur är så är han inte jättesmidig i svängarna och inte direkt supersnabb heller så det var inte speciellt svårt att parera, bara man hade koll på honom. Framåt slutet fick han lite styrsel på hjärnan och verkade fatta galoppen i alla fall. Det tar nog några gånger men jag tror att när han bara får in lite rutin så kommer det att gå hur bra som helst.

En av alla miljoner gofläckar som Caro fastnade i.

Jag brukar ju fästa draglinan direkt i cykeln i vanliga fall men både igår och idag har jag kört med midjebälte och det har faktiskt fungerat bra. Anledningen till att jag beslutade att göra det från början är att jag har haft rätt mycket domningar i armarna och händerna de senaste veckorna, då blir det ganska svårt att hålla emot i cykeln om Texas får för sig att göra ett tokrus. Idag när råbocken kom upp på vägen från ingenstans så var jag sjukt glad att jag kunde hålla emot med hela kroppen. I vanliga fall skulle det inte vara något problem men när händerna domnar bort så fort man tar ett fast tag blir det rätt besvärligt. Så det känns ju bra att veta att det fungerar fint med bältet också, då behöver domningarna inte betyda inställda dragturer (så länge de inte blir så illa att jag får svårt att styra och bromsa).