Sega dagar. Fulbaciller & F(ast)F(orward)-tassar.

I måndags när vi vaknade kändes det som att hela familjen var doppad i gelé och ingen av oss verkade speciellt sugen på att ge sig ut på den planerade turen med Kicki. Inte ens Texas ville lämna sängens varma, sköna mjukhet. Så vi ställde helt enkelt in dragturen och skrotade omkring hemma mest hela dagen. Kollade på Lilla Jönssonligan, plockade lite och bakade kladdkaka.

Texas sköna(?) godmorgonstil. Observera att kuddarna står upp längs med väggen,

vilket innebär att hunden ligger... mycket konstigt.

Ett par timmar senare, Texas ligger fortfarande och drar sig.

Observera tassen som sticker ut bakom Alex - hur vridbar kan en hund bli? 

I tisdags morse hade vi tvättstugan så det blev inget drag då heller. Alex var ovanligt lugn och sista vändan i tvättstugan var han såhär peppad:

Vilket visade sig vara stadigt klättrande feber som till slut yttrade sig i magsjuka och ja, det är väl så läget ser ut för tillfället. Vi har nog ett par sega dagar till framför oss.

Nicklas vabbar(!) så imorgon när jag slutar jobba klockan ett har jag och Tex planerat in en dragtur så fort jag kommer hem. Han har aldrig varit i bättre form. Pigg och glad med tassar som skulle kunna springa till månen och tillbaka. Han kan naturligtvis bli bättre (det kan man väl alltid?) men det här är det fräschaste jag har sett (och känt) honom under våra, snart åtta, månader tillsammans. Han rör sig fint, med styrka i steget och fokus framåt, tassarna tål mer och mer, andningen är fin, vi har hittat en bra rytm och det känns som att vi skulle kunna fortsätta för evigt, på en väg utan slut. Riktigt så entusiastiska ska vi väl inte bli men känslan är ju härlig :)

En annan sak som jag har glömt säga, en sak som jag är så grymt glad över, är att Texas verkar vara helt oberörd av skott (so far). De senaste gångerna vi har dragit har skotten ekat genom skogen, från skjutbanan en bit bort, och han har inte visat ett enda tecken på att han har hört något ovanligt. Jag är van vid att ha galet skotträdda hundar och känslan av att slippa se sin hund krypa ur skinnet i ren panik när något smäller till är helt obeskrivlig. Helt fantastisk! Även om skotten låter ganska högt när vinden ligger på åt det hållet så ligger ju skjutbanan några kilometer bort så jag vet inte hur han skulle reagera om det smällde till i närheten. Det är ingenting jag tänker ta reda på heller, hellre undviker jag en sån situation men det är skönt att han inte reflekterar över ljudet på håll i alla fall, för det kan man ju onekligen bli överraskad av då och då.

Vi fortsätter väl med soffläge här hemma. Ha en bra onsdag alla.