Ja, jag vet inte om vi var dumma, korkade eller bara väldigt naiva men Texas har nu lyckats släcka livet på två hamstrar - på ca tre veckor.
Efter att han lyckades ta sig in i hamsterburen den första gången (den gången då Fanny kom oskadd undan) så har rovdjuret i honom vaknat till liv ordentligt och vi har fått erfara exakt hur stark jaktinstinkt han faktiskt har.
För några veckor sedan blev det lite panik och Nicklas lämnade Texas ensam hemma i tio minuter medan han åkte och hämtade upp mig och Alex. När vi kom hem hade dörren in till Alex rum glömts bort mitt i all uppståndelse och det misstaget kostade oss Fanny. Ett ärligt och väldigt tråkigt misstag och Texas blev än mer intresserad av pojkens rum.
Igår när jag kom hem från jobbet var det Jockes tur. Texas var ensam hemma ett par timmar mellan det att hundvakten gick och jag och Alex kom hem. Efter de två (jag vet!) tidigare misstagen har vi varit väldigt, väldigt noggranna med säkerheten men det hjälpte tydligen inte. Under de två timmarna han var ensam hemma igår lyckades han öppna dörren in till Juniors rum, en dörr som är ganska trög och svårflörtad och som var mycket noggrant stängd. Efter det hade han brytit sig igenom den barnsäkra grinden, han hade inte hoppat över den utan på något sätt fått upp den. Sist men inte minst hade han lyckats få bort trälocket från hamsterburen, ett anmärkningsvärt tungt lock av solitt trä, måttanpassat och rätt trögt att få loss även med två händer. Att vi klantade oss tidigare, det vet vi mycket väl och vi har varit mycket noggranna med att inte göra om det misstaget men att Texas skulle vara så klurig hade vi faktiskt inte räknat med.
Junior är såklart upprörd men han har tagit det hela med förvånansvärt stor förståelse. Han gick och muttrade åt Texas hela eftermiddagen igår men på kvällen hörde jag honom när han satt och pratade med Texas i korgen och blev faktiskt väldigt förvånad och stolt över min lilla femåring.
"Jag är så himla förbannad på dig Texas... Vet du det? Och ledsen och besviken... och arg... *djup suck* Men jag vet att du bara gör som hundar gör, du vet ju inte att man inte får göra så... Mamma har sagt att vi inte kan ha någon hamster mer och det är ditt fel! Fast jag älskar dig ändå, fast du är dum ibland... Jag vill hellre ha dig än en ny hamster... för jag älskar ju dig, fast du är dum ibland..."
Pojken är kluven och jag tycker synd om honom. Jag skäms över hela situationen för även om vi gjorde allt vi kunde tänka oss för att förhindra detta så är det ju ändå mitt ansvar i grunden - och jag misslyckades. Jag är väldigt stolt över att Alex förstår att Texas inte gjorde det för att vara dum, över att han tycks acceptera att världen kan vara väldigt komplex ibland, över att han kan vara arg och ledsen och ändå se att det finns en annan vinkel utöver hans egen. Det är faktiskt mer än vad många vuxna klarar av. Jag skäms väldigt mycket över situationen men ser på pojkens sätt att hantera den och inser att jag måste ha gjort någonting rätt ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar