Vi fick en helt fantastisk soluppgång som sällskap till frukosten i morse. Helt jävla amazing! Lagom tills vi skulle ge oss iväg ut var himlen dock mulen, Alex motsträvig, Texas spattig och jag lätt irriterad. När vi väl bökat oss ut blev både Alex och jag på bättre humör, vädret höll dock i sig och Texas blev om möjligt ännu spattigare. Han visste ju att det stod drag på schemat och efter två dagars vila var han minst sagt motiverad. Eftersom Linjan numera är vår pyttekorta sträcka och vi brukar köra snabbt där så undrade jag om det egentligen skulle vara så bra idé att ge sig ut tillsammans med Junior, speciellt som Texas gick på högvarv. Jag hade inte behövt bekymra mig alls, någonstans på vägen har all vår träning gett resultat och han kan faktiskt tygla all den där hyperenergin som hotar att spränga honom inifrån. I alla fall något sånär. Han är långt ifrån lugn, han studsar och far men han lyssnar och någonstans på vägen har han lärt sig att behärska sig.
Linjan blir tyvärr för hård nu när det börjar bli kallare ute och det kan mycket väl ha blivit den sista turen däröver med kickbiken för den här sesongen. Grusvägen är fin och ganska mjuk när det är plussgrader och lite blött i marken men så fort det fryser på blir den alldeles för hård och inte mycket bättre än asfalt. Såvida vi inte får en ny våg med värme så får Linjan vänta tills snön har lagt sig och vi har skaffat oss en kickspark.
Imorgon blir det vila igen för jag hinner helt enkelt inte klämma in någon dragtur då men lördag, söndag och måndag kommer att bjuda på trevliga, lite längre turer igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar