Vad har dom gjort med mina vägar?!

Först: Lite bilder från Västerås igår.

Nervös much?

Henrik var coolare. 

Grabbarna kollar in Västerås på håll. 

Än är smekmånaden (åren) inte över.

 A walk in the park.

Hihi, varför har jag en känsla av att den här inte kommer vara med på teoriprovet? En av mina favoriter ju!

Tanken var att vi skulle städa och tvätta igår när vi kom hem från Västerås. Men vi tittade förbi ICA och hämtade upp paketet vi beställde från Ginza förra veckan (de tre första sesongerna av Ice Road Truckers) så naturligtvis blev det inget av med det. Alltså fick jag byta en efterlängtad långpromenad med sällskap mot städning idag istället, skittråkigt men nödvändigt... Dragträningen kunde jag ju inte byta ut mot städningen med tanke på att Texas har fått gå och släpa benen efter sig tre dagar den senaste veckan. Dessutom är den alldeles för rolig för att byta bort!

Jag hade kollat ut en ny tur med mycket bra underlag i princip hela vägen förutom någon kort transportsträcka mellan två skogsvägar och sträckorna för upp och nervärmningen. 1,5 mil där ungefär 8-9 km skulle bestå av mjuk skogsväg och lite grusväg. Jag var taggad som tusan och såg fram emot att äntligen få släppa på bromsen och bara låta Texas gå på för fulla muggar - tills jag kom ut på Andra Sidan. Vad är det de har gjort med vägen?!
Grusvägen över Hedkärra har väl aldrig varit optimal för drag eftersom den är lite för vältrafikerad och rätt hårt packad men på våren och när det har regnat är den mjuk, slät och fin. Eftersom vi bara skulle åka en liten sträcka på den vägen bestämde jag att det inte gjorde så mycket att den nog inte skulle vara riktigt så mjuk som jag skulle önska, just idag. Tanken var att Texas skulle få rusa av sig den första explosionen på den breda, jämna grusvägen innan vi vek av in i skogen på en mjukare men betydligt ojämnare gammal skogsväg i lite mer anpassat tempo. När vi kom till stället där asfalten brukar övergå i grusväg upptäckte jag att de har gjort någonting märkligt med hela Hedkärravägen. Det var som om de lagt på ett lager nytt grus löst uppe på vägen och sedan limmat fast det. Det såg utt som jättegrovt sandpapper. Allt annat än bra för hundtassar, speciellt hundtassar i arbete. Så vi fortsatte att gå bort till den gamla skogsvägen och ska jag vara ärlig så kändes inte ens den korta promenaden helt bra på det underlaget.

Meh... Här kan vi ju inte dra...

När vi väl kom dit vi skulle svänga av upptäckte vi att det inte alls var en gammal skogsväg längre utan de har lagt ett tjockt lager makadam på den. En väg full med stora vassa stenar är inget bra ställe att dra på så vi fortsatte att promenera i hopp om att det skulle ge med sig efter en bit. Det kom några partier där hjulspåren var rätt fina och vi gjorde ett par tappra försök att dra iväg men det visade sig att det bara var korta partier så vi gav upp rätt snabbt och promenerade bort till Linjan.

Här är ju hjulspåren ändå hyfsade men uppe på krönet av nästa backe är det kört igen... Så vi gick vidare.

Kära, pålitliga gamla Linjan kan man alltid lita på! Och jäklar vilka underbara kilometrar vi avverkade där! Jag lät Texas gå på bäst han ville för han hade ju utan tvekan fått sig en ordentlig uppvärmning och han använde sin frihet till max. Herrejävlar säger jag bara! Den hunden kan verkligen springa fort! Tårarna rann rätt in i öronen av fartvinden och jag kunde inte göra annat än att bara skratta rakt ut. Helt fantastiskt! Fast han orkar inte dra på på max speciellt långt och det dröjde inte många hundra meter innan vi var nere i sansad galopp igen och gled fram med stil resten av vägen.
Vi mötte förresten en kvinna med tre hundar också. Jag saktade ner Texas, kopplade upp honom och passerade gående. Han tittade på dem men brydde sig inte speciellt mycket trotts att hon gick upp en bit i skogen för att släppa förbi oss eftersom hennes hundar var rätt upprörda över att behöva dela med sig av vägen. Han brukar ju annars vara ganska snabb på att svara upp om han blir utskälld men idag ville han bara komma förbi dem så att vi kunde spänna för och dra vidare.
Så det blev till slut 1,5 mil varav ca 5 km drag sammanlagt. En tur som inte alls blev som planerad, men bra ändå. Nästa gång jag får den ljusa idén att ta en ny tur, eller en som jag inte har gått på väldigt länge, ska jag kolla in den först så jag vet ungefär vad jag har att vänta mig. Den här turen blir nog alldeles fantastisk till vintern i alla fall. Lite snö och en kickspark så blir det nog en klar favoritrunda under de kalla månaderna.

Nu är det smörjning av trampdynor som gäller för underlaget på den här turen var överlag rätt dåligt och han ser nästan lite lätt skinnflådd ut. Inga sår eller sprickor eller så men helt klart lite sliten. Från och med nu ska jag se till att alltid ha med mig en uppsättning sockar åt honom - för säkerhets skull, man vet ju aldrig vad som händer.