Texas var helt utslagen efter besöket på Hundstallet och det höll i sig hela söndagen. Jag jobbade och grabbarna var i garaget och polerade panda. Texas låg helst i bakluckan och sov medan Alex lekte med kusinerna och Nicklas gnuggade på bilen. När jag slutade kom de och hämtade mig. Väl hemma skyndade Texas sig att bädda ner sig i korgen igen, Alex sparkade av sig skorna och sprang över till granngrabben (dörr i dörr) sedan såg jag inte till honom mer fören det var läggdags och Nicklas åkte tillbaka till garaget. Det var nog den lugnaste kvällen på länge här hemma.
Mycket trött kille. Såhär trött blir han inte ens efter ett ordentligt fyspass.
Vi har fått Texas att äta och dricka bättre också! Visst har han ätit och druckit annars också, fast då är det helst efter att han har arbetat och förbränt en massa och han får inte i sig ett gram mer än han gör av med. Han fyller liksom på i efterhand istället för i förebyggande syfte som en 'normal' hund. Kruxet med det är ju att jag vill att han ska vara ordentligt vattnad och ha lite energi innan vi ger oss ut på ett fyspass och det skulle ju inte göra något om han lade på sig ett kilo eller två till heller.
Jag fick några tips när jag satt och bläddrade runt på ett forum som jag tyckte verkade lite konstiga och jag förväntade mig egentligen inte att de skulle fungera men jag tyckte att det var värt att testa i alla fall.
Det första var att höja upp matskålarna en bit från marken. Han fick ett eget provisoriskt litet matbord och vips så gick maten ner betydligt lättare än tidigare. Jag vet inte exakt vad det beror på men jag antar att det är en mycket skönare ställning att äta ur.
Det andra var att hälla lite, lite mjölk i vattnet. Spökvatten som Alex kallar det. Jodå, det fungerade också. Det är så lite mjölk att jag tycker att det inte borde göra någon skillnad men det gör det tydligen.
Så nu kan jag få i honom en ordentlig frukost och någon liter vatten ett par timmar innan vi ska ge oss ut. Han får fortfarande en påfyllning ett par timmar efter att vi kommer in också, han kan nog behöva all mat han kan få i sig den där.
Att han står och väntar på frukosten på det här viset hörde ju inte till vanligheterna direkt. Men nu så!
När Texas busade med Agnes i rasthagen krockade de ordentligt när de siktat in sig på samma boll. Hon är inte ens hälften så hög som honom men hon är som ett litet bowlingklot av sten och fick in en ordentligt fällning på honom. De for åt varsitt håll genom gräset och båda hade ordentliga räcerränder i pälsen efter det. Texas haltade lite lätt efter smällen, det gick över ganska snabbt men vi har ändå tagit det säkra före det osäkra och tagit det lite lugnt i några dagar. Det var en ganska läglig vila eftersom jag jobbade hela söndagen, Texas var trött efter besöket på Hundstallet och mina knän fortfarande varar och inte gärna vill läka. Lämpligt nog hittade jag klickern som varit borta ett tag så det har blivit lite freeshaping de senaste dagarna.
Texas tänker så det knakar. Vad är det egentligen hon vill att jag ska göra med den här lådan?
Han kopplar väldigt snabbt när han får tänka själv utan att man är där och försöker visa och ha sig (som jag är inbitet van vid så jag får koncentrera mig lika mycket som honom). Det dröjde inte länge innan han fattade vad jag ville och nu kan han både stå i lådan och på den. Baktassarna nästa?
Eftersom jag jobbar helg har jag varit ledig måndag och tisdag. Texas har varit med till dagis för att lämna och hämta Alex. Det är bra träning för honom att få vänta utanför medan jag smiter in lite snabbt och han fixar det oftast väldigt bra. De gånger han tycker att det är jobbigt stannar jag helt enkelt utanför med honom så att jag inte pressar honom för hårt och måste backa i träningen. Han har charmat nästan hela barngruppen och får en hel del kramar och klappar och verkar trivas mycket bra med uppmärksamheten.
Så här glada blir grabbarna av att få träffas igen efter att ha varit ifrån varandra i hela TRE TIMMAR.
Jag måste filma det mötet åt er någon gång... En pojke och hans hund, en hund och hans pojke ♥
Idag har vi kört igång lite igen även om vi fortfarande väntar med att dra. Texas är nog redo men mina knän är det inte än. Inte Kicki heller, Nicklas har fått ett ordentligt återfall med febern och är inte i skick att serva henne än. Jag har faktiskt förbjudit honom för han kommer aldrig att bli bra om han far omkring som en skottspole till höger och vänster.
Så idag har vi promenerat och cyklat. Strax över en mil varav ca fyra km cykling på Maja där texas fick trava bredvid. Vi körde vändan från dagis, upp över Kottmossen, vidare förbi vattentornet och upp till den där grusvägen som går mellan Gamla Norbergsvägen och Rönningen, en vända tur och retur på grusvägen så länge underlaget var ok och sedan över stan och hem. Till nästa vår har nog stenarna på den grusvägen sjunkit ner lite och då kommer den vara perfekt för drag. Den kommer förresten att vara perfekt för drag redan i vinter om de inte hittar på några dumheter där som över Silvbergsled.
På kvällen åkte vi iväg till sandtaget och lekte lite. vi börjar få ordning på leken nu och med lite arbete kan vi nog använda den som belöning vid träning så småningom. Han uppskattar mest jaktlekar så det är det vi koncentrerar oss mest på men det smyger in ett litet inslag av kamp lite då och då också. Det är bara att ta vara på tillfällena och bygga vidare på att göra lek och bus riktigt skoj. En av nycklarna till lyckad och uppskattad lek med Texas är 'less is more'. Han tycker att det blir lite jobbigt när man går på för hårt och blir jättebusig själv så leken fungerar bäst med Nicklas för tillfället eftersom han tycker att det känns fånigt att hålla på och 'tönta sig'. Ännu en sak jag får anstränga mig för att hela tiden komma ihåg, jag är fortfarande inbiten på Orvars och min spritt-språngande-galen-lek. Det är svårt att jobba bort tio års vana bara sådär men det går framåt. Snart är jag lika uptight som de riktigt inbitna gamla lydnadsrävarna ;)
Avlämningarna tar sig. Han börjar förstå att han måste lämna tillbaka bollen om man ska kunna skicka iväg den åt honom igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar