Hundstallets Öppet Hus

Besöket Hundstallets Öppet Hus idag bjöd på strålande väder! Lite för varmt för min smak men helt ok.

Träningsplanerna för igår sprack totalt. Nicklas tyckte att det var en rätt dålig idé att ge sig ut på kickbiken direkt igen så han sköt upp servicen och polerade någons bil istället. Sen fick vi oväntat besök som blev kvar på fredagsmys och när de gav sig av hemåt var det för sent för att ge sig ut på Maja.

I morse kom vi upp i tid men som vanligt blev vi sena ändå så morgonträningen blev också inställd och vi kom iväg betydligt mycket senare än vi tänkt oss. En kombination av vanliga Erikssonomständigheter och dålig planering. Så vi hade inte allt för bra förutsättningar för att jobba med hundmöten idag. Att jag sen var en aning nervös och rätt lost och virrig gjorde ju inte saken bättre så det gick väl som förväntat. Vi hördes och syntes en del, och det var inte på ett bra sätt. 

Texas är egentligen väldigt trevlig med andra hundar över lag (jag har inte varit med om att han inte accepterat någon hund som han fått lite tid på sig att lära känna) men han behöver som sagt lite tid och utrymme för att känna av läget först. Det var rätt dåligt med båda delarna idag och det ihop med en hel del överskottsenergi och min virrighet gav oss rätt dåliga förutsättningar för att sköta hundmöten (och konfrontationer) snyggt. Jag bestämde mig för att undvika risken att 'tjata' på honom och övergav idén på att träna och koncentrerade mig på att klara oss igenom dagen utan några incidenter istället. Det blev en del utfall men inga olyckor. Han är ju inte så tung att hålla och det är ju en klar fördel i sådana här situationer.

Jag gillar inte när det blir en massa ryck i kopplet (inte från något håll) och jag gillar inte att behöva ta tag i honom. Jag föredrar att jobba oss närmare, bit för bit, på en nivå som hela hela tiden utmanar honom lite men aldrig går över gränsen till hans trygghetszon och på så vis minska den så att vi till slut klarar en bra passage och samtidigt har bra kontakt. De förutsättningarna fanns inte idag eftersom det dök upp hundar lite här och var och utan förvarning så det blev en del 'lättande på fyrhjulsdriften'.

Däremot hade vi en hel del bra hundmöten också så det återstår att se hur det har påverkat vår träning. Har vi otur så har det fört oss något steg bakåt igen, kanske har det inte påverkat så värst mycket alls och har vi riktig tur så har det fört oss ett steg framåt. Det visar sig snart.

Terapihunden Kakan var väldigt trevlig och Texas gillade henne snabbt. De hälsade på varandra och hon påverkade Texas (och mig) mycket positivt med sitt fantastiska lugn. Jag tror att de flesta andra hundar som kom för nära för fort fick sig en åthutning - ända tills han träffade Balto, brorsan, killen han överlevde helvetet tillsammans med. Den synen kommer att följa mig länge, säkert för alltid. Balto dök upp bakom ett staket alldeles bredvid oss, helt utan förvarning men de två hundarna måste ha känt lukten av varandra för de tvekade inte ens i en halv sekund innan de for ihop i en lycklig återförening. Det vackraste och lyckligaste ögonblicket på hela dagen.

Själva delen där vi skulle gå fram och visa upp oss gick väl lite sådär. Det var en hel del hundar utanför avspärrningarna och våran lilla gata var för trång för Texas. Större delen av den promenaden gick på två ben. Vi hördes och syntes utan tvekan men som sagt; inte på ett bra sätt. Väl uppe på scenen skötte han sig snyggt och fick tid på sig att smälta situationen medan det var min tur att skämma ut oss lite. Jag kommer inte ihåg frågorna vi fick och inte heller vad jag svarade, däremot minns jag hur förbannat illa fagerstamål låter i en mick. Promenaden tillbaka skötte vi i alla fall hyfsat, vi får väl hoppas att det är det folk minns ;)

(Jag slapp höra några detaljer jag inte redan kände till sedan förut och grinade inte inför halva Stockholm.)

Sen mötte vi massor av folk. Pappas uttryck "alla känner apan, apan känner ingen" stämde rätt bra in på oss idag. Det kändes som att halva Stockholm kände Texas men jag hade sjukt svårt att hålla isär dem. Baltos husse placerade jag och tyckte mycket om. Vi träffade hans fru också och några barn som jag inte riktigt kan placera men jag är rätt säker på att de hörde ihop på något sätt.

Sen träffade vi en hel del personal från Hundstallet där några stycken stod ut lite extra och som jag minns från tidigare, bla tjejen som höll i vår lilla uppvisning, en kille som tränat mycket med Texas, tjejen som hade hand om själva omplaceringen och en av volontärerna som haft mycket med Texas att göra. Det var väldigt kul att träffa dem alla!

Dessutom visade det sig att vi bor rätt nära Baltos familj så vi bytte nummer och planerade att träffas igen.

Sen fick Texas ännu ett kärt återseende: den helt fantastiskt söta tjejen Agnes och hennes matte som också jobbar på Hundstallet. Texas har fått tillbringa en hel del tid hemma hos dem och de har även delat box efter det att Balto flyttade. Han blev väldigt glad över att få träffa dem igen. Vi gick bort till Hundstallets rastgård och släppte dem så att de fick leka lite och jäklar vad de sprang! Agnes är inte ens hälften så hög som Texas och ändå lyckades hon nästan, nästan hålla jämna steg med honom. Bra jobbat! Jag försökte få några bilder men det var svårt att fånga något annat än luddiga streck med fulkameran, dessutom hade jag fullt upp med att titta på dem och var inte jätteengagerad i att fota just då.

Hehe, jag har en hel hög med såna här bilder. Där de precis är på väg ut ur bild bara för att jag var för seg på knappen :)

Alex har varit helt fantastisk hela dagen! Jag har lite dåligt samvete över att allt har kretsat kring Texas idag och pojken har fått väldigt dåligt med uppmärksamhet av mig. Han hade med sig en säck med de gosedjur han inte längre använder och gav dem till hundarna. Han tyckte att de behövde dem mer än honom, så att de har någon att gosa med tills de får en egen familj. Fina, älskade unge! Han var noga med att lämna dem själv och tala om att de inte fick glömma bort att ge dem till hundarna också.

Det var överlag en mycket lyckad dag för oss. Nästa gång ska vi bara se till att hinna med att träna innan så Texas inte är fullt så explosiv. Förhoppningsvis har vi kommit en bit till i träningen då också. Och så ska vi se till att vara ute i god tid. Riktigt god tid! Dels för Texas skull, så att han får ordentlig tid att landa i både miljön och situationen.
Men också för våran skull. Det skulle vara kul att hinna gå runt och kolla in allting som vi missade den här gången. Det finns ju en massa aktiviteter för barn och hur mycket som helst för en inbiten hundmänniska att kolla på. Till och med Nicklas och Ida som inte är fullt lika hundbitna som jag tyckte att det var kul och önskade att vi hade haft mer tid på oss.

Vi avrundade dagen med att svänga in i Västerås hos David och Tessan och bli bjudna på taccos. Mycket gott! Alex fick leka med Henrik och var nöjd och glad över det. Äppelkaka till efterrätt var ju inte heller helt fel ;) Tack så mycket hörrni!