Uppdatering.

Det blev inget morgondrag igår. Jag ställde klockan på fyra, vaknade relativt pigg, kollade ut och kom ihåg att det är för mörkt ute på mornarna nu. Ja just det, en pannlampa var det! Måste kolla på det för annars kommer vi att gå miste om många turer innan snön kommer. Det är mycket att tänka på när man ska dra, inte bara att tuta och köra som man lätt kan tro men vi lär oss lite i taget. Nu är jag i alla fall tacksam över att vi började så smått med grunderna redan i somras för annars hade det varit för mycket i mitt huvud på en gång nu, när vädret tillåter att vi kör igång lite mer ordentligt men passar på att motarbeta oss samtidigt.
Så, påminnelse till mig själv: PANNLAMPA!
I morse började jag för tidigt för att vi skulle hinna ut och imorgon börjar jag också för tidigt men är det inte för varmt när jag slutar så hinner vi nog klämma in en tur framåt kvällningen. Om inte annat så siktar vi på ännu ett magiskt söndagsdrag, det börjar bli mer regel än undantag och jag gillar det skarpt!

Mötet på hunddagiset blev inte heller av och vi ska höras av nästa vecka för att boka in en ny tid som passar bättre. Vi fortsätter hålla tummarna!

Min förkylning börjar ge med sig, det var en rätt skonsam variant den här gången. Det räcker med att slänga en snabb blick runt sig för att inse att jag kom jäkligt lindrigt undan i jämförelse. Alex är snorig men pigg, ungefär som resten av Sveriges ungar vid den här tiden på året, och jag hoppas att det inte bryter ut något skit utan håller sig där tills det går över. Känns som att det är våran tur att slippa lindrigt undan nu.
Nicklas lär ju inte må så bra imorgon däremot... Hans jobb har personalfest ikväll och han behöver ju bara kolla på en ölburk för att bli galet bakfull. Det lär ju bli en horisontell lördag för honom. Jag tycker inte det minsta synd om honom men däremot om Alex och Texas som kommer att få en rätt tråkig dag. Fast tråkiga dagar är bra för fantasin och Texas får förhoppningsvis ett ordentligt kvällsdrag så de ska nog överleva de med.

Och nu när vi ändå är inne på sjukdomar så kan jag ju tala om att mitt bäcken är helt bra igen. Jag har inte känt av någonting över huvud taget på över två månader. Det tog något längre tid än de där tre - fyra veckorna jag väntade mig men nu så. I´m back! Jag har fortfarande några 'bäckenkilon' kvar och skulle nog behöva träna upp ett par muskelgrupper lite mer men vafan, det kommer...
När jag ramlade och spräckte bäckenet klämde jag till svanskotan lite i samma veva och den har däremot inte blivit bättre. Men, den gör bara ont när jag sitter för länge och aldrig när jag rör mig så det är väl egentligen bara en bra sak :D
Nicklas tumme kommer däremot aldrig att läka helt och han kommer med all säkerhet att ha en del problem resten av livet. Förhoppningsvis blir det lite bättre med tiden men det är väl inte någonting att räkna med. Han härdar ut och klagar aldrig men har ordentligt ont ibland, älskade karl...

Ja, det är rätt bra med oss helt enkelt. Bättre än på länge.