Tisdag i efterskott

Vi springer och cyklar på grus så mycket som möjligt men när vi kommer till asfalt försöker jag mosa ut honom i gräskanten så gott det går. Ja det stämmer, jag får verkligen bokstavligt talat preja ut honom på gräskanten genom att själv springa eller cykla så nära den jag bara kan (och jag är inte något jätteproffs på att cykla än så det går lite sådär ibland). Jag har aldrig varit med om det förut. De flesta hundar jag har träffat har föredragit gräs framför asfalt, men inte den här inte.

Det blev aldrig någon cykeltur för mig och Texas i förrgår eftermiddag när Nicklas kom hem från jobbet. Vi åkte ut till Dypölen och fortsatte röja istället. Igår förmiddag däremot, blev det en runda runt Hedkärra medan Alex var på dagis. Det var strålande väder, 23 grader i skuggan hela dagen och knappt någon vind över huvud taget. Det börjar redan bli för varmt för mitt hjärta, jag fasar för hur jobbigt han kommer att få det i sommar om inte vädergudarna lyssnar på mig och ger oss en repris på förra året.
Fast trotts vädret plöjde han på så som han alltid gör när det vankas arbete och jag fick kämpa hårt för att hålla nere tempot och tvinga honom till små men många vätskepauser. Efter ungefär en mil, lite mer kanske, slutade han mangla och verkade nöja sig med mitt lugna tempo istället. 

För att vara en hund med sjukt stark jaktinstinkt hanterar han hästar väldigt bra. Han tittar på dem som om de skulle vara väldigt stora, lätt efterblivna stackare till hundar och bryr sig inte nämnvärt.

Vätskepaus och ett svalkande dopp vid kyrkan på vägen hem. Han är väldigt duktig på det där med vätska under arbete, det är som om han känner på sig att det inte är bra att dricka mer bara lite, lite åt gången. Han försöker aldrig suga i sig hela sjön på samma sätt som Orvar gärna gjorde om han fick chansen. 

Texas och hans pojke på balkongen. Vi har ungefär den minsta balkongen

man kan tänka sig men finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Alex: Tass.

Texas: Vadå? Helt gratis? Jag vet minsann vad du har i fickan...

Texas: Sådär ja, det var bättre. Jag har uppfostrat min pojke väl.

Igår var de Alex tur att visa upp vart han bor för kompisarna på dagis. Vi mötte upp dem utanför oss så att Alex skulle slippa gå först till dagis, sen hem ock så tillbaka igen. Texas var sjukt duktig med alla barnen och verkade njuta av fulla drag av all uppmärksamhet.

En liten flicka stod och tittade på honom en lång stund innan hon till slut sa:

'Han har så himla vackra ögon' med en drömmande suck.

'Ja det är klart, han har ju mina ögon. Vi är ju brorsor.'

Var Alex självklara svar. Han lyfte inte ens blicken från krigen mellan myrorna och den stackars skalbaggen när han konstaterade det.

På kvällen han vi med en snabb vända ut till dypölen. Det blev inte så mycket arbete gjort men pojken premiärbadade och så byggde vi barkbåtar. Det var sjukt kul!

Vätskepaus. Cola vs sjövatten.