Det finns många anledningar till det. Dels för att jag vill ha en hund som orkar med en del både fysiskt och psykiskt, dels för att det skulle vara enklare att föra ihop en yngre hund som fortfarande är anpassningsbar med Orvar. Men mest för att jag vill kunna 'växa upp' tillsammans med min nya hund. Jag vill utvecklas tillsammans med honom och upptäcka nya spännande saker tillsammans under färdens gång. Dessutom har jag planer på att träna på allvar, tävla och en del annat och då är det enklast att kunna börja direkt från början och anpassa fostran efter det man vill sikta på senare.
Den perfekta åldern (enligt mig) skulle vara mellan 12 och 16 veckor.
* Jag vill ha en hane.
Dels av rent praktiska skäl: Det är svårare att träna och tävla med en tik som löper. Tikar löper ganska stor risk för komplikationer med livmodern, speciellt på senare år. Blodet och flytningarna under löpen, skendräktighet, 'mensvärkar' (ja hundar kan också ha besvär med det).
Dels av känslomässiga skäl: Om allt går bra för oss, om det är en mentalt och fysiskt frisk, sund och välskapt hund, om vi lyckas komma någonvart på tävlingar och kanske även på utställningar skulle jag kunna tänka mig att ta valpar på honom så småningom och om jag hade en tik tror jag inte att jag skulle klara av att lämna bort henne under valpperioden. För jag skulle aldrig avla på egen hand. Det är något som enligt min åsikt ska skötas av kunniga och erfarna personer som vet vad de håller på med. Det finns så många stackars ooops i världen och de förtjänar naturligtvis ett toppen liv (jag har ju ett älskat oops hemma själv) men jag tycker inte att man ska exprimentera med liv, det borde enbart skötas av professionella personer med mycket goda kunskaper inom området och en stor dos engagemang, empati och sunt förnuft.
Och så till fördomarna: De tikar jag har träffat på har haft en tendens att få en massa konstiga nojjor runt löpen, de har rymt, satt på saker, bäddat och blivit allmänt bitchiga till och från.
Dessutom har väl tikar generellt sett svårare att komma överrens med andra tikar än vad hanar har att komma överrens med andra hanar?
Hanar har ju också sina nackdelar men det är inget jag har märkt så mycket av än så länge och det känns som att de inte väger lika tungt som tikarnas.
Dessutom har väl tikar generellt sett svårare att komma överrens med andra tikar än vad hanar har att komma överrens med andra hanar?
Hanar har ju också sina nackdelar men det är inget jag har märkt så mycket av än så länge och det känns som att de inte väger lika tungt som tikarnas.
* Jag vill ha en hund med bra fysiska förutsättningar för ett aktivt liv.
Hundar med kort och/eller platt nos med tendens till andningsbesvär och/eller överhettning går alltså fetbort. Även för stora och/eller tunga hundar med övervägande risker för höft/armbågsbesvär eller liknande vid för stor eller långvarig belastning. (Till min egen stora sorg då jag är ett stort fan av stora kolosser till pälsmonster.) Jag vet inte exakt hur mycket små hundar klarar men det lutar i alla fall åt en hund av mellanstor ras. Kanske en flat eller jaktgolden? Jag gillar ju som sagt större hundar.
* Det måste vara en hund med lång, mjuk päls eller krullig/ullig.
Nicklas är ju egentligen allergisk mot hundar men det är den korta, sträva pälsen som sticker in i huden som han får utslag av. (Där försvann min dröm om en jaktlabb, dobermann, boxer och några till.)
* Jag vill ha en mentalt stabil hund. Eller i alla fall mentalt frisk (höhö).
Jag vill ha en hund som jag kan utvecklas med i själva träningen. Max gav mig grunderna i hundkunskap, Orvar har gett mig en djupdykning i hundpsykologi, nu vill jag utveckla mina skills på träninsplanen och upptäcka nya saker att kasta mig in i. Jag älskar att 'rädda vilsna själar' och jag kommer utan tvekan att göra det igen, mer än en gång, men jag tror att det kan bli för mycket med två stycken samtidigt. Dessutom är det lite tråkigt att fastna och aldrig kunna utvecklas på allvar utan hela tiden falla tillbaka på den sociala träningen för att kunna fungera i samhället. Jag är ute efter en hund som kan utvecklas på planen tillsammans med mig och lära mig tusen (minst) nya saker.
* Jag vill ha en hund från en seriös uppfödare.
Med tanke på mina önskemål får det utan tvekan bli en uppfödare den här gången. Det kan vara svårt att hitta den hunden på Hundstallet liksom. Dessutom är det en erfarenhet som jag saknar och vill ha. En engagerad uppfödare som har koll och vill vara delaktig och uppdaterad. En uppfödare man kan ringa till och få hjälp och råd om man stöter på problem. Valpträffar, mentaltester och allt annat som hör till. En uppfödare som vill vara med och ta valpar på min hund om den lämpar sig för det. En engagerad uppfödare helr enkelt. Och jag tänker forska runt grundligt för att hitta den rätta den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar