Min telefon har gjort slut med mig. Jag har en sån där med både knappsats och touchskärm, knapparna fungerar felfritt men skärmen har tappat känseln. Dessutom står den fast på ljudlös och eftersom jag inte kan ta mig in i menyn kan jag inte sätta på ljudet. Det betyder alltså att jag kan se nya mottagna meddelanden ploppa upp hela tiden men kan inte läsa dem eller se vem som skickat dem, det kommer nya missade samtal hela tiden men jag kan inte se vem som har ringt och jag kan svara i telefonen när det ringer - under förutsättning att jag faktiskt ser att det ringer.
Jag kan även ringa om jag tar ur batteriet och startar om den varje gång men då måste jag kunna numret jag ska ringa och det ända numren jag kan utantill är mitt eget och hem till pappa, resten står ju i telefonboken - mitt pucko!
Med allt det där antar jag att jag bara ville förklara varför jag kommer att vara sjukt dålig på att höra av mig den närmaste tiden - och sjukt svår att nå.
Ja, för jag tänker inte skaffa en ny riktigt, riktigt än. Naturligtvis känner jag mig lite handikappad till och från men vafan, Nicklas bor faktiskt under samma tak som jag och han har en fungerande telefon.
Det är faktiskt ganska skönt. Jag kan till exempel stå i duschen i lugn och ro och höra hur introt till Returns Bye, Bye Jhonny går igång utan att i ren reflex kasta mig naken ur duschen, slå omkull på hallgolvet och hinna ända in i köket innan jag upptäcker att det bara är Spotifyen. Inga fler falsklarm och halkskador den närmaste tiden alltså. Och bara tanken på att slippa myndigheter och telefonförsäljare när man sitter på skithuset.
Är den något asviktigt vet ju folk vart jag bor liksom. Jag har en fungerande mail, Nicklas har en fungerande telefon och Facebook står ofta på i bakgrunden när jag är hemma så jag tänker faktiskt njuta av lite lugn och ro innan jag kastar mig iväg och skaffar en ny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar