En söndag i skogen.

Nu börjar förkylningen släppa sitt tag om mig och orken har börjat återvända. Det känns fortfarande som om hela hjärnan är full med snor, speciellt på mornarna, men lite mentholnässpray löser det problemet ganska snabbt. Ögonen håller i alla fall inte på att ploppa ut ur huvudet så fort jag böjer mig ner längre. Även Nicklas och Alex's hosta börjar ge med sig. Underbart.

Igår var första dagen på två veckor som Nicklas var ledig så jag passade på att ägna lite tid åt Orvar. Han har fått dåligt med tid den senaste tiden. Först var det meningen att vi skulle gå upp tidigt och sticka ut till klubben och träna lite innan folk börjar rasa in men vi försov oss så vi hoppade över det. Jag föredrar att träna tidigt eller sent när jag kan ha honom lös. Det ställer högre krav på mig och dessutom är det skönt som tusan att inte ha kopplet dinglande i vägen hela tiden.
Så när vi ändå hade försovit oss passade vi på att sova ut ordentligt och satsa på en heldag i skogen istället.
Vi packade Maggan full med extra kläder, stövlar, träningsprylar, hundapoteket, vatten godis (till både mig och Orvar naturligtvis) och största svamppåsen och begav oss iväg mot Andra Sidan. Försökte mig på en vända in i skogen för att länsa bästa kantarellstället men det var som om det aldrig hade växt en enda svamp där någonsin. Det var tomt och det var inte för att någon redan hade varit där. Det fanns helt enkelt inte några kantareller där. De kanske kommer upp senare? Utefter vägen däremot fanns det en hel del i dikena och jag har en ganska bra påse som står på balkongen och väntar på att rensas nu.

Kolbäcksån på Andra Sidan.

Vi delvis cyklade, delvis gick runt Hedkärra och plockade kantareller i skogskanten. Träffade en väldigt trevlig och pratglad cyklist som höll på att mörda sina ben i den värsta backen. Han åkte på en ordentlig utskällning av Orvar men verkade inte bry sig om det utan pratade glatt på om bra svampställen. Tyvärr så är jag så fruktansvärt nojjig över ormar så jag vågade mig aldrig ut och kolla dem. Nästa gång lär jag se till att ragga med mig någon som inte är rädd för ormar. Helst någon som är lite stark för det jag är mest rädd för är att Orvar ska bli biten och att jag inte orkar bära honom ut till vägen själv. Eller att jag blir biten själv för den delen, det skulle ju inte heller vara så trevligt.
Vi kollade på hästarna och bärplockande asiater. Hade picknick i skogskanten, körde lite kantarellsök, borstade och trimmade Orvar lite grann och badade på vägen hem. Fem timmars ren njutning helt enkelt.
Igår kväll och idag är Orvar lite stel och öm trots massage. Det märks att han är otränad men det ska vi snart råda bot på. Nu när han är helt frisk igen så ska vi ta tag i träningen ordentligt. Lite i taget såklart men snart så är vi nog igång igen.

Nöjd, avsvalkad gubbhund i sina bästa år.

Nicklas och Alex var hos Elin och Henrik hela dagen. De målade och lekte och Alex somnade som en klubbad liten kut innan han ens landade på kudden. Han var också i stort behov av att komma ut och härja av sig efter de senaste lata sjukdagarna vi har haft här hemma.
Alex har ju varit med Ida när jag har jobbat och den här veckan är sista veckan, sen öppnar dagis igen. Skönt för Ida att slippa mina förmiddagspass men jag längtar inte efter att få börja flänga fram och tillbaka till dagis igen. Jag har blivit bortskämd sen i April. Fast Alex är glad över att få komma till dagis igen och det är ju en bra sak. Hoppas att han kan hålla sig frisk nu bara. Håller tummarna och ber till högre makter att vi slipper VABa lika mycket som vi har gjort hittills. 
  
Idag är det fulväder igen. Perfekt för jag laddar inför ett kvällspass på jobbet. Fulväder = mindre asvarmt i butiken. Och så slipper man tillbringa hela passet med att längta ut. Det är rätt trevligt att sitta i kassan och njuta av värmen när det regnar och blåser ute.