En del av problemet är att jag känner med hjärtat mer än jag tänker och när hjärnan lägger sig i blir allt ett enda virrvarr.
Så på sista tiden har jag tvingat mina känslor att hålla sig i styr och låta hjärnan ta övertaget.
För hur man än ser på saken så har mina två senaste (och ända egna) hundköp gått åt skogen. Okej, missförstå mig inte nu, Max var det bästa som har hänt mig i hela mitt liv och jag ångrar inte en sekund av Orvar. Det har varit så värt allt! Men som sagt, hur man än vänder och vrider på det så var de inga smarta hundköp. Hade jag kunnat det jag kan om hundar idag borde jag (om jag hade varit smart, men nu är ju inte mina känslor så smarta) inte ha tagit med mig någon av dem hem. Max's uppfödare verkade ju visserligen okej men med lite efterforskningar hade jag upptäckt att så inte riktigt var fallet och stället vi hämtade Orvar på ska vi inte ens nämna. Det var bara ren idioti. Det var sjuk tur att jag inte hade mer pengar än jag hade när vi kom dit för då hade jag inte kommit hem med bara ett monster, jag skulle ha 'räddat' så många jag hade haft råd med och jag kan ju bara tänka mig hur det skulle ha slutat...
Så nu har jag alltså lagt band på känslorna och tvingar mig själv att tänka logiskt och framför allt, tänka efter noga innan jag beslutar någonting.
Nu måste jag gå och jobba men en fortsättning kommer snart med förklaring på hur jag tänker och vad jag funderar på. Det här är ju till stor del en hundblogg och det kommer ni att få mycket av den närmaste tiden för min hjärna håller på att svämma över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar