Nu ni! Nu händer det grejer! Precis som vanligt verkar allting hända samtidigt här hemma. Jag tänker inte förvirra er med detaljerna just nu för det är en himla massa som hänger i luften, väldigt mycket som kan vara på väg att hända - kanske, väldigt mycket som är osäkert och en hel del frågetecken som ska rätas ut. Men en sak är säker - min hjärna är som en pingpongmatch just nu.
En del av mig är nästan lite rädd i smyg, det går ju så fort och allt händer samtidigt. Tänk om allting klaffar? Är jag verkligen redo för det? Nu?
En annan del är otålig och tycker att det gott kunde gå undan lite till. Att det ändå är något som hängt där i luften och dallrat ett bra tag nu. Att det är nemas problemas och att allting kommer att lösa sig på ett eller annat vis.
En del av mig vill hoppas så att det gör ont i magen men en annan tvingar mig att låta bli för saker och ting har ju en tendens att krascha, bara någon millimeter före mållinjen.
En sak är i alla fall säker och det är att det händer grejer nu. Läget verkar vara okej, och det kan kanske hända att en del frågetecken kommer att rätas ut och att vi kan börja göra lite ordentliga planer snart. Riktigt snart. Under den kommande veckan...? För tillfället kan vi bara avvakta och se vad som händer. Vi kan inte göra mer nu. Jag hatar att vänta...
Jag är i alla fall sjukt stolt över mig själv som har varit modigare än modigast och trotsat telefonobehaget och ringt två läskigt spännande telefonsamtal på två dagar.
Mitt i allt det här saknar jag Orvar mer än någonsin. Jag skulle behöva en tankerensande heldag i skogen med min bästa vän just nu.
Nu vet jag i alla fall när jag har semester i sommar så det börjar bli dags att planera in en resa till Göteborg. Försöka hitta några dagar som passar oss, pappa, Carina och kanske mina bröder så att vi kan åka ut och dyka lite. Det var länge sedan nu. Jag längtar efter att få gå ner under ytan och bara njuta av havet från sin allra bästa sida. En sida som så få får uppleva och jag är en av dessa lyckliga, lyckliga människor som har turen att ha möjligheten till att kunna göra det.
Och så att vi kan sprida ut Orvar i havet på samma ställe som vi spred ut Max på. Det är en närmast helig plats för mig och en av de vackraste i världen i mitt tycke. Det känns nästan lite rastlöst i själen, det börjar bli dags att släppa vår svarta ängel fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar